Ett 40-tal personer, utöver räddningstjänsten, hjälpte till på gården under och efter branden. Urban Bogren, skogsbonde från Hangvar, hjälpte en kalv som inte var så van vid nappen.
Det är onsdag. En knapp vecka har passerat sedan den fruktansvärda natten när ladugården på Kyrkebys gård i Hangvar slukades av lågorna. Mjölkbonden Anders Engström försöker samla sina tankar.
– Det viktigaste är att ingen människa kom till skada och att det var få djur som dog. Jag hade inte kunnat leva med vetskapen om att en människa for illa.
Vi spolar tillbaka till klockan 00.55 natten till torsdag. Anders och Anne-Li Engström vaknar av att det låter som att någon skjuter fyrverkerier utanför.
– Vi tänkte att det var konstigt att de sköt så sent. Det var väl någon fest som hade blivit försenad, tänkte vi.
Men smällarna tog aldrig slut, så Anders Engström klev upp ur sängen och gick till ytterdörren. Då såg han hur ladugården förvandlats till ett brinnande inferno.
Gårdar drabbas allt för ofta av bränder och Gotlands lantbrukare är långt från förskonade. Senast en ladugård med djur eldhärjades allvarligt på ön var två år sedan i Lokrume, när 90 kor brann inne.
Så även om man inte drabbats av bränder tidigare har bonden en färdig krisplan där i bakhuvudet, redo att plockas fram när katastrofen inträffar. Det går som på autopilot – det gjorde det i alla fall för Anders Engström.
– Det första jag gjorde var att ringa 112. Sedan ringde jag min bror, och han ringde i sin tur sin son.
En kvart senare var släktingarna på plats.
– Det var en otrolig tur att de svarade, konstaterar Anders.
Under tiden hade Anne-Li Engström skyndat sig ut för att rädda kalvarna som stod i boxarna precis intill ladugårdsväggen.
– Det rasade ner eld från taket när hon flyttade kalvarna, så hon brände sig så hemskt om läpparna, berättar Anders.
Själv begav han sig in i den brinnande ladugården. Han, brodern, brorsonen och en granne trotsade räddningstjänstens uppmaning att inte gå in.
– Jag kunde inte bara lämna djuren, det gick inte. Jag hade inte tid att tänka på mig själv, inte i det läget.
Värst var röken, berättar Anders.
– Det gällde att hålla huvudet lågt och springa ut och ta luft emellanåt.
Totalt 400 djur fanns på gården och 180 av dem befann sig i den drabbade byggnaden.
– Vi fick ut alla utom fem kor och en tjur. De stod allra längst in, där elden hade börjat.
Fyra kalvar avlivades av veterinär på grund av sina skador.
Anders och Anne-Li Engström kommer inte att bygga upp ladugården igen. "Vi har andra planer för vår framtid, jag är ändå pensionär nu", säger han.
Klockan fem på morgonen blev Anders och de andra tre som befunnit sig i ladugården ivägskickade till Visby lasarett för observation.
– Jag ville inte åka in, jag var så uppe i varv.
Men med vetskapen om att gården var full av människor som hade sträckt ut en hjälpande hand gick Anders ändå med på att åka till lasarettet. När han kom hem på eftermiddagen möttes han av alla grannar och lantbrukare som sett till att gårdens alla "söislar" blev gjorda.
– Det kom så fruktansvärt mycket folk, jag tror det var 40 personer. Varenda en av dem är fantastiska, jag är så oerhört tacksam, säger Anders.
Även Röda korset var på plats på kvällen för att bjuda på pizza i bygdegården.
– Då fick jag tillfälle att tacka alla.
Dagen efter branden på Kyrkebys gård i Hangvar handlade mycket om att ta hand om de hundratals djur som evakuerats ur den övertända ladugården.
Vad som orsakade branden har man ännu inte kunnat fastställa. Man vet är att branden startade på gaveln mot gården, i anslutning till mjölkrummet.
– Att vi inte hade något foder på loftet och att det var vindstilla blev avgörande för hur allt gick, säger Anders ödmjukt.
Men utan hans snabba agerande hade den här händelsen fått ett helt annat slut.