Lärarna på språkintroduktionsprogrammet satt i ett möte när beskedet om att Hassela skulle stängas kom under onsdagen.
– Jag tänkte på eleverna jag har. De bara försvinner, säger Vanja Jonsson, som är lärare på språkintroduktionsprogrammet, Sprint.
De sex eleverna från Hassela som går på Sprint fick därmed ingen chans att säga hej då till varken vänner eller lärare.
– Det är hemskt. Jag trodde att det skulle gå fort, men inte så här fort. Jag hoppas att de har någonstans att komma till, säger hon.
Plötsliga tvångsförflyttningar har blivit de ensamkommande ungdomarnas vardag, menar Vanja Jonsson.
– Det här är den värld de lever i. De har ständigt ett överhängande hot att behöva flytta till fastlandet, eller till sina hemländer. Att de flyttas från Gotland är bara en bisak jämfört med vad de utsätts för när de deporteras till sina hemländer, säger hon och fortsätter:
– De behandlas som boskap, de kommer allra sist i rang.
Totalt 23 ungdomar påverkas av IVO:s beslut att stänga Hassela och det är upp till respektive hemkommun vad som nu händer med ungdomarna.
Vad tycker du om att Hassela tvingades stänga?
– Hassela har inte varit bra, jag har hört skräckexempel därifrån. Så på så sätt är det bra att det stängdes, de har fått sina varningar. Jag hade bara hoppats att de skulle komma till andra behandlingshem på Gotland.
Vanja Jonsson upplever att situationen för de ensamkommande ungdomarna bara blir värre och värre.
– Under andra världskriget deporterade de judar och skyllde på att de inte visste. Nu vet vi om vad som sker men vi gör ändå inget. Det blir bara mer och mer skygglappar.