Ett av byggnadsverk som skapades av fångarna medan lägret fanns (under perioden maj-oktober 1945), är en amfibieteater som ligger i skogen i närheten. För Bengt Andreasén och hans sambo, som bor i Havdhem, är området ett omtyckt promenadstråk.
– Vi brukar strosa där. Så när man ser något som inte riktigt passar in i miljön så hajar man till, säger han.
Det var precis vad han också gjorde, en dag för drygt en vecka sedan, när han tittade ned på vad rabbisarna hittat på sedan sist. Vid ett av hålen, precis vid första trappsteget till teaterns södra sida, skymtade ett udda föremål vid markytan.
Först efter att han tagit hem fynden, som var två mindre metallföremål, och fått bort den tjocka ytbeläggning på dem, såg han mer i detalj vad det rörde sig om.
– Kopplingen till tiden då det var fångläger vid Lagerlingen känns given. Med tanke på symbolerna så är det förmodligen någon form av utmärkelser från nazisterna, säger han.
Men varför de hamnat där han hittade dem, mer än 75 år senare, är något han funderat mycket på de här dagarna.
Bengt Andreasén har sedan länge har ett stort historieintresse – i synnerhet för de båda världskrigen. Men det är en upptäckt som väckt delade känslor, berättar han:
– Platsen finns ju kvar, nästan som en fornlämning med skyltar som informerar om vad som varit där. Och kriget med Nazitysklands illdåd känner man ju till. Men att hålla i ett så pass personligt föremål är speciellt...det är lite kusligt faktiskt.
– Det blir så påtagligt på något sätt. De här soldaterna har säkerligen fått medaljerna för oerhört hemska saker som mord och annat, förklarar han vidare.
Förhoppningen framöver, och anledningen till att Bengt Andreasén berättar om fynden i GT, är att få veta mer kring medaljerna.
– Det är ju egentligen det intressanta i allt, om man får kontakt med någon som vet eller tror sig veta. Det kan vara vadsomhelst. Det är helhetsbilden jag är ute efter, och hoppas att det finns många därute som vet något.
Det andra syftet är för att få klarhet i vad han ska göra härnäst rent praktiskt.
– Som det är nu så är jag i något av ett vakuum. Jag vet inte vad man kanske måste göra, vem man ska kontakta. Då är det bättre att göra såhär än att börja leta efter en nål i en myrstack, säger Bengt Andreasén.