Håkan, Niklas och Rasmus Hermansson är tillsammans med Niklas fru Hanna ägarna bakom satsningarna på Havor gård.
Kokt och griljerad. Eller skivad på macka till gröten. En jul utan skinka är för många inte någon jul. Grisbranschen har varit krisbransch, där uppfödare lagt av och slutat. Vissa år tillbaka har kyldiskarna i affärerna sålt slut och hyllorna dagarna innan jul gapat tomma på gotländska skinkor. Men troligen inte i år.
– Folk vill ha gotländskt, framför allt fastlänningarna som kommer ner till sina stugor. De ska bara ha gotländskt – får de inte det ringer de och frågar var de kan få tag i det, säger Gert Andergren, säljare på Protos, slakteriet i Visby, och berättar att det ser ut som att alla butiker på ön i år ska få den mängd till jul som de har önskat.
Vid Havor gård märks den ökade efterfrågan på gotländskt och ekologiskt.
– I år är första gången på sju år som de som köper våra grisar vill ha ännu mer. Folk har framtidstro och efterfrågan på alla Krav-produkter har ökat det senaste året, säger Niklas Hermansson och berättar om det vägval gården gjorde 2015.
Inte bara skinkor till jul utan hela den konventionella grisbranschen blev priskänslig, i en marknad med dumpade priser. Niklas, hans fru Hanna, och brodern Håkan, fattade då beslutet att ställa om till ekologiska grisar, som också fick möjlighet att gå utomhus.
– Första året när vi släppte ut dem och de började böka direkt, det är nog det häftigaste man har varit med om, säger Niklas Hermansson.
Investeringarna var visserligen stora, och arbetsinsatsen högre, men betalade sig också i ett högre kilopris. I dag äter Krav-grisarna foder som till stor del odlats på gården, utan konstgödning eller besprutning.
– En del av grisarna här går från stallet ut på åkrarna och betar, andra bor i hyddor, säger Niklas Hermansson medan Hannas bror Janne Nilsson, som är en av de anställda på gården, berättar att han kallar grisarnas hem för ”en 2:a med altan”, eftersom de alltid kan välja att gå ut på sina uteplatser.
Två kullar hinner en sugga vid Havor gård med varje år. De är dräktiga i 16 veckor.
Jämfört med traditionell uppfödning har Krav-grisar mellan dubbelt och fyra gånger så stort utrymme att vistas på. 150 suggor och en galt, så ser basen i produktionen ut. Suggorna får varje år fram ungefär 3 500 smågrisar som levereras till slakteriet i Visby.
– Galten hjälper oss att visa när suggorna ska semineras, säger Niklas Hermansson och berättar att galten i och med semineringen inte får göra så mycket mer av det han skulle ha velat.
Efter att ha varit dräktiga i 16 veckor föder suggorna kultingar, som sedan går kvar på gården mellan 26 och 30 veckor. Ökar efterfrågan plötsligt från kunderna i butik, ja då är det inte så enkelt att bara leverera.
– När butikerna säger att de vill ha mer Krav-skinka, då får vi förklara att det tar nästan två år, säger han.
Suggorna är dräktiga i 16 veckor och grisarna lever sedan upp till 30 veckor på gården vid Havor.
En gotländsk julskinka finns det enligt slakteriet i Visby goda förutsättningar för i år.
En del av köttet köps tillbaka från slakteriet i Visby, för att säljas i den lilla gårdsbutiken. Intresset för lokalproducerat ökar, och inte bara i form av skinkor till jul.
– Gotlands korvfabrik i Roma använder bara vårat kött i den korv de gör med gris, säger Niklas Hermansson.
Havor gård är ensamma på Gotland i sin nisch, och ingår i ett nätverk med andra liknande gårdar i landet.
– Den föreningen heter "Jord på trynet". Ett fiffigt namn tycker vi, eftersom det inte finns några andra grisar än våra som har jord på trynet.
Galten på Havor hjälper ägarna att se om suggorna är redo för semination, men sedan behövs han inte mer.
Tillsammans producerar nätverket närmare 18 000 slaktsvin om året. Den närmaste veckan fylls gårdsbutiken med en mindre mängd av årets julskinkor, och tron på framtiden är stor även i nästa generations grisbonde vid Havor.
– Jag lever för det här. Jag mår bra av det och har alltid brunnit för det, säger Rasmus Hermansson, 22 år och son till Niklas och Hanna.
Kört traktor hemma på gården har han gjort sedan han kunde gå och för ett och ett halvt år sedan klev han in som delägare i företaget.
– Jag tror på det här. Man säljer med ögat och jag tror att folk vill ha grisar som har mått bra, säger han.
Att grisarna har möjlighet att vistas utomhus, och delar av året dessutom kan böka fritt i åkrarna i närheten, driver Rasmus, Niklas och Håkan Hermansson att fortsätta inom Krav.
Gårdens grisar och kött har uppmärksammats och hyllats, bland annat av kända kockar i tävlingssammanhang. Man var också först i Sverige med att ta fram en Kravmärkt skinka fri från nitrít.
– En del konsumenter föredrar den av hälsoskäl, säger Niklas Hermansson och berättar att färgen då blir grå och inte lika rosa som i en traditionell skinka.
Själv föredrar både han och brodern Håkan skinka hela året, som smörgåspålägg. Till julen har grisens bakdel en självklar och central roll i köket.
– På kvällen den 23:e, när man har griljerat skinkan och lägger en bit på mackan med en kall öl till, och får familjen att sätta sig ner en stund. Det är fantastiskt, säger Niklas Hermansson.