Kristofer Lindh, kyrkovaktmästare och Solbritt Lindh som har hand om begravningsverksamheten inom Sudrets pastorat är båda måna om att stenarna alltid ska hanteras med vördnad.
Solbritt Lindh och Kristofer Lindh går längs med kyrkomuren vid Havdhem kyrka, i det som de kallar för Minnenas lund. En lång rad gamla gravstenar står lutade mot muren som i en liten utställning. Den äldsta stenen är från 1888 och de yngsta stenarna är runt 40 år gamla. Gemensamt för dem alla är att de har stått på gravar som återlämnats till kyrkan.
– Det är de här stenarna fram till grinden som vi erbjuder för återbruk, säger kyrkovaktmästaren Kristofer Lindh.
Sedan i mars har det varit möjligt att köpa en begagnad gravsten för 500 kronor.
– Det finns många fördelar med att återbruka gravstenar. Det är bra både för ekonomin och för miljön, säger Solbritt Lindh som är ansvarig för begravningsverksamheten inom Sudrets pastorat.
Hittills har två gravstenar sålts. Då har de anhöriga kommit till kyrkan och valt en sten som en stenhuggare sedan har kommit och hämtat för att göra nya inskriptioner på.
Har stenarna stora skador och är naggade i kanterna är de svårare att återanvända. Stenar med text som står ut från stenen är lättare att slipa om än de med text som ristats in.
De gamla inskriptionerna slipas oftast bort men Kristofer Lindh berättar att det även händer att man återanvänder en sten på sin egen släkts familjegrav, då kan man välja att behålla de gamla inskriptionerna, vända på stenen och skriva in nya på andra sidan.
Stenarna i Minnenas lund vid Havdhem kyrka har samlats in från olika kyrkor som tillhör Sudrets pastorat, här finns stenar från bland annat Hablingbo, Näs och Grötlingbo. Tidigare stod stenarna hoppackade och endast texten på den främsta gick att läsa.
– Namnen ska synas så länge vi har kvar dem, säger Kristofer Lindh som har organiserat stenarna längs med muren.
Ibland händer det att det kommer släktingar till någon som gått bort för länge sedan, och letar efter stenar på kyrkogården.
Är man som gravrättsinnehavare inte längre intresserad av att sköta en grav kan den återlämnas till kyrkan.
Några av stenarna har stått på små barns gravar, andra sticker ut med amerikanskt klingande namn och det går att känna historiens vingslag i Minnenas lund.
– Det finns alltid en sentimental laddning. Att återbruka gravstenar är inte samma sak som att sälja vintagekläder, det är det inte, säger Kristofer Lindh.
Men liksom människorna blir till jord när de dör ingår även stenarna i ett slags kretslopp menar Solbritt Lindh:
– Stenen blir också cirkulär och återgår till kyrkogårdarna, säger hon.
Det är bara gravrättsinnehavaren som får återlämna en gravplats. En blankett ska då skrivas under och lämnas till Svenska kyrkan. På blanketten ska det även stå om eventuell gravsten ska lämnas till kyrkan eller om gravrättsinnehavaren själv ska ta hand om den.