"Bertil har på eget initiativ och med egna medel skapat ett museum vid Hajslunds i Havdhem som är enastående i vår bygd." Så står det på ett diplom som Bertil Olsson nyligen fick motta från Havdhems hembygdsförening. På diplomet står det också att han "härmed utses till hedersmedlem" i föreningen.
För alla som gjort ett besök hemma hos Bertil och Fhebe Olsson står det verkligen klart att det är något enastående som har skapats här på gården.
Bertil berättar att samlandet började tidigt. Det ingen såg något värde i var en skatt i Bertils ögon. Hans devis är att allt går att laga.
– Mina bröder brukade kalla mig för "skrothandlare". De sa "vad ska du med alla saker till?" Men jag kunde inte se saker slängas, säger Bertil.
Han hittade saker på tippen. "Jag är en riktig tippråtta", säger han. Vid rundturer på Gotland fick han med sig både det ena och det andra som folk tänkt slänga. Samlingarna växte och när han bodde i centrala Havdhem hade han saker på tre olika ställen.
1978 köpte Bertil och hans fru Fhebe Stora Hajslunds strax utanför Havdhems tätort. Här fick alla prylar som han, och till viss del även hon, samlat på sig genom åren utrymme för att visas upp.
Under åren på Hajslunds har paret rustat gården med den stora trädgården. 1978 var allt ganska nedgånget och i behov av renovering. Idag tror man nästan att man kliver in i ett museum när man stiger in i deras hem. Varje rum är så vackert inrett med passande möbler som Bertil varsamt lagat och blåst nytt liv i. På alla bord står fina buketter som skvallrar om Fhebes trädgårdsintresse.
Men det är i den stora ladugården som det riktiga museet är inrymt. Och det är ingen underdrift att säga att här finns det mesta man kan tänka sig... och lite till.
Bertil har en historia om det mesta och förklarar att alla prylar fungerar. Saker bortom all räddning, enligt vissa, har han lagat.
Här finns klockor av alla tänkbara slag; väckarklockor, armbandsur och väggklockor. Här trängs telefoner i alla former och från alla tider; kobror, fingerskivstelefoner, mynttelefoner från dåtidens telefonkiosker och så en urtida växel från Tingstäde. Här finns olika modeller av mobiltelefoner – från den allra första tyngsta till nutidens lättare varianter. Här finns en julgransfots-samling, dammsugare, kassettband, tablettaskar och en massa ölburkar.
– Det kan ju tyckas konstigt för jag har aldrig druckit en droppe alkohol, avslöjar Bertil.
Bertil berättar att han till en början hade en skylt vid vägen, men det fungerade inte så bra då folk kunde dyka upp lite när som helst och släppa sina nyfikna barn vind för våg. Nu håller han i stället öppet vid förfrågan.
– Det kommer en hel del bussar varje år och olika föreningar är ofta här, berättar han.
Bertil är inte längre purung; "jag är född 1936, så du kan själv räkna ut hur gammal jag är", skrattar han. Men ögonen glöder när han berättar om sina saker.
Har du tänkt på vad som ska hända med alla saker när du själv inte orkar?
– Folk säger att jag ska sälja av saker, men jag brukar svara; vad ska jag med pengarna till, säger han.
Han berättar att han pratat med både Fornvännerna och Hembygdsföreningen, men ingen har resurser eller utrymme att ta på sig så mycket. Men kanske kan något av de tre barnen tänka sig att ta museet vidare in i framtiden.
– Det känns viktigt att samlingarna inte splittras, avslutar han.