Fårö bygdegård är en del av Åke Ekströms uppväxt. Den används numera bland annat under Bergmanveckan.
Han blev engagerad i bygdegården, hemma på Fårö, i 15-årsåldern. Det var på 50-talet. De tidiga minnena kretsar kring de allmänna danserna.
– Jag minns att det blev strömavbrott en gång, när lokalen var full av folk. En polis som var där tog ett stearinljus och smälte fast det uppe på en dörr. Det var väl inte lika mycket tänk på säkerhet då, berättar Åke Ekström med glimten i ögat.
Hennes hågkomster, från Hejde bygdegård, är från ännu tidigare i livet. Men senare i tiden, vi snackar nu sent 80-tal och tidigt 90-tal.
– Som barn, när det var någon sen tillställning, fick man somna på en madrass bakom scenen. Sedan var det olika avslutningar och julfester. Men vi hade även luftgevärsskytte inne i bygdegården, minns Ida Björkqvist.
Vi träffas just där. Inte bakom scenen, där är det väl mörkt, vi slår oss ner i det rymliga och moderna storköket.
– Så var det inte förr, det var riktigt trångt och kvinnorna fick diska för hand, säger Ida Björkqvist.
Hon var med om den stora renoveringen, kring millennieskiftet – hennes handavtryck är en del av måleriet inne i förrådet.
– Då blev det tydligt hur många kompetenser som finns i socknen, alla kom och bidrog på något sätt. Det mesta gjordes helt ideellt och det blev väldigt bra.
Åke Ekström bor numera i Tingstäde. Ida Björkqvist har tagit över föräldragården i Hejde, men har även heltidsjobb i Visby.
Sedan en vecka tillbaka har hon en central roll i att föra det här vidare. Engagemanget och mötesplatserna. Kalasen och skapandet av nya barndomsminnen. Bygdegårdarna, helt enkelt.
Det mesta av arbetet görs väl i de individuella socknarna, visserligen, men det är distriktet som samlar dem. De är bollplanket, de slåss för bidrag och kan sköta myndighetskontakter.
Det är här hon har tagit över, 36-åriga Ida Björkqvist. Hon blir den blott tredje ordföranden i distriktets 73-åriga historia.
När föregångaren Åke Ekström tog över klubban var hon inte ens född.
– Jag har önskat det i flera år, men jag vill lämna över ordentligt och nu har valberedningen äntligen hittat någon, säger han.
Köket är både rymligt och modernt. Så har det inte alltid varit.
Ida Björkqvist har tidigare varit verksam inom bland annat LRF Ungdom. 2016 lämnade hon ön för en tid, men flyttade tillbaka efter fyra år – och ville engagera sig på nytt.
– Jag behövde fundera ett tag kring det här. Men ska det finnas föreningar och organisationer måste det finnas människor i styrelserna också.
Just det där är en känd utmaning inom den ideella sektorn. Att locka folk, både till biljettköp och styrelseposter.
Men Åke Ekström gör ett tänkvärt inspel kring det; han menar att läget är bättre på Gotland än på andra håll.
– När vi har träffat andra distrikt har jag ibland varit missnöjd med att vi inte fick ihop fler än 50 personer till något evenemang. Då har de andra bara gapat och inte förstått alls. Sedan berättar de att de får ihop kanske fyra personer till liknande saker i sina hemtrakter.
Åke Ekström och Ida Björkqvist på scenen i Hejde bygdegård.
Apropå detta, vad är egentligen status på bygdegårds-Gotland, i stora drag?
Så sent som 2020 blev den senaste lokalen omvandlad som bostäder, den i Väte.
På andra håll är det upprustning och full fart.
– Även Hörsne-Bara låg ute till försäljning, men flera sockenbor blev förbannade när de såg annonsen. Så de drog tillbaka den och det sattes igång fullt med aktiviteter istället. Så kan det också gå. Sedan var jag orolig under pandemin, när alla hade de fasta utgifterna kvar, utan några inkomster. Som tur är fick många in ganska bra med pengar från staten, berättar Åke Ekström.
Det här var tidigare Vätes bygdegård, men det är det inte längre.
Både veteranen och efterträdaren understryker vikten av att de här lokaler finns kvar i socknarna. Inte minst när andra samlingsplatser, som de lokala butikerna, till stor del är borta.
Finns det något de anknutna föreningarna borde jobbar mer med?
– Det är viktigt att vi får in kulturen. Och vi ska inte ha så stora ambitioner om att det måste komma jättemycket folk. Det finns bidrag att söka för att ändå kunna arrangera, svarar Åke Ekström.
Framtidsnamnet och veteranen, inom Gotlands bygdegårdsdistrikt.
De intervjuade poängterar också att de här byggnaderna behövs i olika typer av krislägen.
– Det har väckts ett samarbete med regionen och länsstyrelsen kring bygdegårdarnas roll i såna lägen. Vid till exempel större skogsbränder har de ibland använts som sambandscentraler, påminner Åke Ekström.
Just nu funderar flera anknutna föreningar på vad man kan göra med tanke på flyktingströmmarna.
– Redan förra flyktingvågen var det flera som hade språkkaféer och annat. Nu har jag bjudits in till ett möte, med Vuxenskolan och Röda Korset, om vad bygdegårdarna kan göra, berättar Ida Björkqvist.