Stefan och Anton Buskas är flitiga rådjursjägare, men i lugnet i skogen kopplar de båda av och tycker att det nästan är som meditation.
Ett par decimeter spårsnö gnistrar när månskenet ersätts av morgonens första solstrålar i skogarna mellan Hejde och Fröjel.
– En sån här magiskt vacker morgon vet jag inte när vi hade senast, säger Stefan Gillerfors och berättar att jaktlaget förra året fällde 20 rådjur på det 220 hektar stora skogsområde som han sköter jakten på.
Kompisarna möter snart upp och hundarna Axa och Assi släpps, ivriga att få komma igång med sitt jobb att spåra. Båda bär sändare, som jägarna kan pejla och på så sätt följa exakt var jakten befinner sig.
– Se vad rådjur det har gått här. Tack vare jakten kan vi hålla stammen på en rimlig nivå, säger Andreas Gahne och berättar att han gärna äter vilt fem dagar i veckan, medan vi smyger in i den snåriga skogen.
Restaurangen serverar jägarpytt på rådjur, falukorv, lök och konserverad potatis. Andreas Gahne, Stefan Gillerfors, Patrick Bendelin, Anton och Stefan Buskas och Christoffer och Christer Gahne njuter.
Axa hörs snart skälla, men rådjuret gör en lång lov, lurar hunden och hoppar över den lilla skogsvägen knappt 100 meter framför oss. En bit bort på andra sidan står Anton Buskas på pass.
– Det är skönt med tystnaden. Titta, nu är hunden 400 meter bort, men det kan gå fort, viskar han och visar på kartan i pejlen.
Anton berättar att han sköt sitt senaste rådjur i söndags, men nu går jakten trögt. Djup snö och vindstilla gör det svårt att få skygga rådjur inom skotthåll.
– Rådjursstammen måste beskattas, med tanke på alla viltolyckor, säger Anton Buskas och får medhåll.
Andreas Gahne är en av de eftersöksjägare som hjälper till vid viltolyckor runt om på ön.
– Nu i januari var det extremt mycket, det brukar röra sig om mellan 650 och 700 olyckor om året, säger han.
Anton Buskas njuter av tystnaden. Kamratskapen med de andra i jaktlaget och att följa hundarna med pejlen i skogen tycker han är minst lika stor del som att lyckas fälla ett rådjur.
Timmarna går och jakten försvinner långt iväg. Antons pappa Stefan njuter i solen på sin ryggsäcksstol.
– Det här är meditation! Man får tid att finna livets mening och jakten är som ett andningshål, säger han och berättar att han sköt sitt första rådjur i Guldrupe 2006.
Drevern Axa ger sig av i snön, försedd med pejl så att jägarna kan följa henne i rådjurens spår i skogen.
Sedan dess har stammen vuxit kraftigt, och den här helgen är sista chansen då rådjuren är lovliga. Men att få skjuta är långt ifrån huvudsaken för någon i jaktlaget. När det blir lunchdags åker stekhällen fram och den fylls snart med godsaker.
– Att skjuta kommer på tredje plats, nummer två är att få höra hundarna skälla och nummer ett är att få blarra med polarna, säger Andreas Gahne och får medhåll:
– Såsen är bäst, så brukar man säga när man inte fått något, säger Stefan Buskas och laddar om för några timmars jakt på eftermiddagen.