Betande djur på Filehajdar.
Miljökonsulter vid Calluna AB har i flera år undersökt förekomsten av fjärilar på Filehajdar, bland annat för att ge underlag till Cementas tillståndsansökningar. I området finns tre skyddsvärda arter, väddnätfjäril, apollofjäril och svartfläckig blåvinge, som alla påverkas om kalkbrytningen fortsätter och utökas.
Redan 2019 slog miljökonsulterna larm om att betesdriften i Natura 2000-områdena på Filehajdar var ett hot. För hårt bete gör mer skada än nytta för väddnätfjärilen, som är fridlyst och klassad som sårbar i Artdatabankens rödlista. Enligt Calluna är den areal med funktionell livsmiljö för väddnätfjäril som sköts felaktigt i Natura 2000-områdena 20 gånger större än den som hade försvunnit om Cementa fått utöka kalkbrytningen på Filehajdar.
– Det har blivit fel på något sätt. Flera områden behöver inte betas alls. De hålls öppna genom markens hydrologi och borde fredas från betande djur, säger miljökonsult Oskar Kindvall och berättar att man redan för tre år sedan höll ett möte med länsstyrelsen och djurägare för att presentera sina slutsatser.
Petter Rimfors, som är chef för länsstyrelsens naturvårdsenhet, ifrågasätter inte Callunas slutsatser. Men han tycker att jämförelsen mellan hårt betestryck och ett utökat kalkbrott är missvisande:
– Hårt betestryck går att åtgärda. Däremot är habitat som tas i anspråk vid utökad kalkbrytning borta för alltid.
Att bete kan vara negativt för väddnätfjärilen har länsstyrelsen känt till i flera år. När betet på Filehajdar återupptogs i början av 2000-talet var det för hårt. Enligt den senaste bevarandeplanen för Natura 2000-området Hejnum Kallgate har det anpassats mer efter väddnätfjärilens behov. Betet har blivit mer extensivt, man använder lättare betesdjur och har avsatt betesskyddade områden.
– Det är inga nya uppgifter för oss, men vi behöver titta på betestrycket igen, säger Petter Rimfors.
Efter att Calluna presenterat sin rapport har länsstyrelsen haft telefonkontakt med den förening som djurägarna i området bildat.
– De får miljöersättning för betet. Avtalen löper ut 2022. Vi ska se över om vi kan sektionera mera och ha fler betesfria områden för att hitta det optimala betestrycket, säger Petter Rimfors.
Han påpekar dock att det är en avvägning. Bete behövs för att förhindra igenväxning och därmed bevara väddnätfjärilens livsmiljöer.
Oskar Kindvall säger att avvägningen mellan bete och betesfria områden är känslig:
– Det skulle inte finnas några bönder i området om de inte fick miljöstöd till betet. Det gäller att få med bönderna och hitta en lösning som passar även för dem.
Demieka Seabrook Säwenfalk kartlade väddnätfjäril på Filhajdar 2020, då nästan 1 300 individer fångades.
Apollofjäril och svartfläckig blåvinge påverkas inte i lika hög grad av intensiv betesdrift.
– De lever på en annan typ av mark, som mest betas av får. Det är snarare så att de arterna påverkas positivt av betet, säger Oskar Kindvall.
Undersökningarna har fortsatt, bland annat med pengar från statliga forskningsrådet Formas. Den rapport som Calluna presenterat har trots allt ett positivt budskap. Det går att skapa drygt 100 hektar av funktionell livsmiljö inom de områden på Gotland som är avsatta för att skydd av väddnätfjärilen. Om skötseln anpassas utifrån fjärilarnas behov skulle det kunna ge en mycket stor populationsökning och även vara positivt för andra arter som är beroende av samma livsmiljöer.