Några nyfikna huvuden sticker upp ur skocken när Kjell Nilsson kliver in i hagen. Särskilt närgången är ett lamm vi kallar Berta. Hon stångar sig fram till Kjell och äter direkt ur hans hand.
Bertas arbete är att hålla Hejnum hällar öppna genom naturbete. Något hon – eller rättare sagt Graute gård – får ersättning för från EU.
– Det finns ju många som förespråkar att man ska ta bort alla EU-stöd. Det man får då är större fält, mindre biologisk mångfald, utarmat landskap och framförallt ett fåtal som äger väldigt mycket, säger Kjell Nilsson.
Han och Jenny Andersson har drivit Graute gård sedan Sveriges EU-inträde 1995. Kjell Nilsson är kritisk till den detaljstyrning han upplever inom EU och ser helst ett mer decentraliserat beslutsfattande. Men han är i grunden positiv till EU-projektet.
– När EU bildades ville de sträva efter fred och att folk skulle ha mat, då helst billig mat. Det har ju varit rätt effektivt, säger han.
För även om jordbrukarstödet betalas ut till lantbrukarna så är det i grund och botten ett stöd till konsumenterna, påpekar han. Utan det hade priset för en närproducerad matkasse stigit rejält.
Sverige är ett av de länder som betalar in mer pengar i EU-systemet än vad man får tillbaka i olika typer av stöd. Men av pengarna som kommer tillbaka får Gotland en relativt stor andel eftersom ön befolkas av många lantbrukare. Totalt landade jordbrukarstödet till Gotland på 379 miljoner under 2023. Av det var 70 miljoner ersättning för betes- och slåttermark.
Ett viktigt tillskott för öns lantbrukare, men en mycket liten del av EU:s totala årsbudget på drygt 2 150 miljarder kronor.
Utanför jordbruket finansieras en mängd andra typer av projekt av EU-stöd. Till exempel arbetsmarknadsprojektet Gotland forward, Energiö Gotland och Leader Gute som i sin tur delar ut pengar till olika utvecklingsprojekt på landsbygden.
Nere på kontinenten har många lantbrukare yttrat sitt missnöje under året, när protester rasat i Bryssel och Paris. Åsikterna har varit många, men bland annat kritiserades hårda klimatkrav.
Varför ser man inte liknande protester på Gotland?
– Det krassa svaret är att det inte finns en tradition av att demonstrera på det sättet. Vi har ett annat system för hur man påverkar i Sverige, genom dialog. Men grundproblemen är absolut desamma, säger Andreas Nypelius, regionordförande för LRF Gotland.
Han är noga att poängtera att EU-pengarna är ersättningar för utfört arbete och att de kommer med en massa krav.
– De pålagor som kommer från EU är orealistiska och ofta väldigt detaljstyrda. En vanlig mjölkbonde måste förhålla sig till 630–670 olika regelverk och det är utöver de vanliga som småföretagare har att göra med, säger Andreas Nypelius och hoppas att politikerna ska verka för mindre byråkrati framöver.
EU:s nuvarande jordbrukspolitik (CAP) löper ut 2027, så det nya EU-parlamentet som ska väljas den 9 juni kommer ha ansvar för den inriktning som kommer därefter. I en enkät gjord av lantbrukstidningen ATL framkommer vissa skillnader mellan de svenska partierna. Partierna vänsterut vill se mer resurser till miljöersättningarna, medan partierna högerut mer betonar minskat regelkrångel.