Det har i efterhand visat sig att granaten var ofarlig, men det visste inte Theo Dahlbom när han hade den i sin hand.
Som dykare vet man sällan i förväg vad som döljer sig under ytan. Ändå blev fredagen den 16 augusti en dag som Theo Dahlbom, 27, sent kommer att glömma.
Han och en vän hade åkt till Smöjen på norra Gotland för ett helt vanligt fritidsdyk. Vännen var nybörjare och skulle därför öva lite och testa utrustning med Theo och hans bror, båda rutinerade dykare.
– Stället vi var på först var lite tråkigt, så vi bestämde oss för att testa ett annat där barnfamiljer brukar bada, då ramlar man över roligare grejer. På första dyket där landade jag rakt på en Apple Watch, berättar Theo.
På andra dyket landade han rakt ner på något annat.
– Jag hann inte reagera på det vad det var. Det var ett föremål som såg mystiskt ut bara, så jag tog upp det i händerna. Då gick det upp för mig. En granat.
Bredvid Theo nere på bottnen fanns brodern och kompisen, som hade lite problem med undervattensmotoriken.
– Jag höll upp granaten och bytte en blick med min bror, som genast förstod vad som pågick. Det var som om ögonen höll på att hoppa ur huvudet på honom. Vår kompis sprattlade mest med armarna och hade fullt fokus på sina övningar.
Theo signalerade till de andra att det var dags att simma upp till ytan. Granaten vilade fortfarande i hans hand.
– Jag ville inte lämna den där nere bara. Då blir den svårare att hitta sen, och bort måste den ju hur som helst. Jag vågade inte heller ta med den upp på land, för man vet inte vad som händer när den får syre. Så jag la den på en liten avsats under vattenytan.
Du klarade av att behålla lugnet?
– Lite adrenalinpåslag blev det ju de första sekunderna. Men jag är härdad. När jag väl hade den i min hand tänkte jag: Om det ska smälla borde det redan ha hänt. Så brukar jag tänka. Om det här går åt helvete är det redan för sent att göra något åt det, säger Theo, som är såväl fritids- som yrkesdykare.
Theo Dahlbom är fritidsdykare och jobbar dessutom till vardags på företaget Dyk & Anläggning. Han har således tillbringat många timmar av sitt liv under vattenytan.
Ja, som dykare behöver man väl ha bra nerver?
– Så är det. Om man inte kan krishantera under press är man på fel ställe. Man har ju varit med om luftstopp och så där. Men något sånt här har jag aldrig upplevt tidigare, att jag stöter på något som kan vara farligt för mig. En hel del kusliga saker har man sett dock. En dykbur som rapporterats som försvunnen, till exempel. Då vet man: Här har det hänt något ...
Väl uppe på land uppmärksammade man hur som helst polisen på fyndet.
– Efteråt har jag fått höra att såna här granater kan utlösas av magnetiska fält och att man därför ska undvika att ha elektronik i närheten. Det hade ju varit bra att veta innan jag tog en bild på den, haha.
I efterhand har det också visat sig att Theos och andras liv aldrig var i fara. ”Det var en ofarlig rökgranat som hittades och det finns ingen brottsmisstanke”, hälsar polisens presstalesperson Nadya Norton en dryg vecka efter incidenten vid Smöjen.
Theo Dahlbom har aldrig varit med om något liknande tidigare under sina många dyk. ”Men en hel del kusliga saker har man sett där nere.”
Men det visste inte Theo där och då.
– Vad vi gjorde efter att granaten plockats upp och vi väntade på polisen? Fortsatte dyka! Vi hade ju luft kvar och två av tre var rutinerade dykare, så vi gjorde ett stort avsök på botten för att se om det fanns fler där. Så länge vi var försiktiga och inte rotade runt för mycket på bottnen var det lugnt, tänkte vi.
Dykarnerver, återigen!
– Kanske det. Vi var mest glada att vi hittade den. Sånt ska ju inte ligga där. Och så lustigt att ingen sett den tidigare. Vi var bara på 3,5 meters djup.