Seta Stålberg bor bara någon kilometer från de nedlagda vattenfyllda stenbrotten vid Smöjen, som blivit ett populärt utflyktsmål:
– Den senaste tiden har det passerat flera hundra bilar förbi oss varje dag och man kör fort, säger hon och fortsätter:
– Människor hoppar från kanten på det gamla schaktet, på femton meters höjd och man simmar in i en betongbyggnad. Det finns risk för ras och olyckor. I en annan damm dyker många från flera meters höjd. Är man ny och inte vet var stenen finns på botten är det också riskfyllt.
Olycksfallsrisken ser hon som största problemet. Men det är också bekymmer med nedskräpning och uppställning av fordon. På lördagen räknade hon till ett 30-tal parkerade husbilar. De parkeras längst fram vid stranden och vid kanten på dammarna.
– Det här har blivit en helt oreglerad campingplats där ingen tar ansvar. När vi kom hit för 27 år sedan var platsen avspärrad med bommar och det fanns skyltning om risk för ras, säger Seta Stålberg.
Ulrika Bjärhall, Hellvi, är också väl förtrogen med Smöjen och lika oroad:
– Det är kaos, värre än vid Blå lagunen. Sker en olycka så kommer räddningsfordon inte att kunna ta sig fram, säger hon.
En toalett och tre soptunnor finns, men det är problem med nedskräpning – och med lösspringande hundar.
– Jag älskar platsen, men det är som att folk tar av sig vett och etikett. Det behöver styras upp, säger Ulrika Bjärhall.