Rikard von Zweigbergk begränsar kraftigt vad GT får skriva eller visa från denna plats. Han tycker alla gotlänningar bör lägga locket på, gällande våra skyddsobjekt.
Tillsammans med Region Gotlands beredskapschef, Rikard von Zweigbergk, träder GT-teamet in i den dunkla tunneln. Vi närmar oss en grönfärgad dörr i massiv metall... och där tar denna målande beskrivning slut.
Någon liten bild på dörren i fråga får vi ta, i övrigt är fotografering förbjuden – men även att med ord berätta för mycket.
– Vi kan inte prata om våningar, antal rum eller var på Gotland vi befinner oss, säger Rikard von Zweigbergk.
Vad får vi lov att berätta?
– Att vi vid behov har en central krisledning och att det här är en av våra alternativa ledningsplatser. Egentligen är det förvånansvärt likt ett vanligt kontor, svarar Rikard von Zweigbergk – som kommer att ha granskat denna artikel noggrant innan den publiceras.
Stället är, föga förvånande, ett skyddsobjekt. Sådana beskrivs som samhällsviktiga verksamheter med "ett förstärkt skydd" mot "sabotage, terroristbrott, spioneri och grovt rån".
Där råder alltid tillträdesförbud för obehöriga, men ofta får man inte heller "avbilda eller beskriva". Fotoförbudet kan gälla även om man tar en bild utifrån, i riktning mot själva objektet. Överträdelse kan ge fängelse – och uppsåtet är inte avgörande, även oaktsamhet kan bestraffas.
Försvarsmakten bestämmer om militära objekt, länsstyrelsen om civila. Ändringar kan ske över tid.
– En sak som är öppen en dag kan vara stängd en annan dag. Nya beslut gäller dock även bakåt i tiden, berättar Rikard von Zweigbergk.
Detta innebär att bilder som var okej när du tog dem kan bli förbjudna senare – då och måste tas bort från både nätet och fotoalbumet.
Beredskapschefen betonar att hemlighetsmakeriet är i alla gotlänningars intresse:
– Det här handlar ju om vår gemensamma säkerhet. Om man vistas eller bor i närheten av ett skyddsobjekt bör man helst inte ens prata om det.
Men vadå, främmande makt som är intresserad av sånt här vet väl redan var allt ligger, tänker kanske någon. Men så är det inte nödvändigtvis.
– Underrättelseuppgifter är i högsta grad en färskvara, det kan ju göras förändringar vid skyddsobjekten.
Ju färre aktuella uppgifter som florerar desto bättre, med andra ord.
Flera myndigheter jobbar just nu med att göra sådana förändringar, eller med att på olika sätt göra samhällsskyddet mer robust.
Detta är inte nödvändigtvis kopplat till kriget i Ukraina.
– Nej, det här jobbet hade vi gjort ändå, avslutar Rikard von Zweigbergk.