Det är inte riktigt som forna tiders ängsslåttrar. Då samlades man klockan 6 på morgonen. Det var frukost med sup, limpa, smör, öl, fisk, skinka och gröt eller pannkaka. Sen var mansfolket redo att greppa sina liar och räfserskorna sina räfsor.
Vid Högbyäng i Hemse samlades en tapper skara klockan nio på lördagsförmiddagen. Under natten hade det regnat 22 millimeter.
– Vi slog det mesta i tisdags och tänkte att det skulle vara torkat till idag, men så blev det ju inte, säger Sune Johansson, ansvarig för skötseln av änget.
Ni samlar upp höet idag. Vad gör ni med det sen?
– Det är ju ingen som vill ha nu för tiden. Det vi slog på varpaplan har vi fått undan när det var torrt och det ville en hästägare ha. Men annars lägger vi det på hög så blir det jord av det. Det är inte mycket som blir foder.
Hembygdsföreningen har i övrigt ställt in alla sina publika evenemang på grund av coronan. Men fagning och slåtter ville man genomföra, pandemin till trots.
– Det är ju något vi får stöd för och här går vi ju inte precis på varandra, förklarar Sune Johansson.
Och helt isolerade har inte medlemmarna varit. Varje måndag har en lite skara samlats för att underhålla byggnader och tillverka grillkol, berättar Tord Höglund.
Någon som verkligen sett fram mot slåttern är 81 åriga Jan Löwenborg, medlem i föreningen sedan 40 år tillbaka. Han säger att slåttern är årets höjdpunkt. Att bruka lien har han lärt sig av Sune Johansson och nu har han fått godkänt.
– Här har slåttermaskinen fuskat lite så jag går efter och putsar lite, säger han.
Gräset är betydligt tyngre än vanligt, regnbemängt som det är. Men det lilla skaran som ändå trotsat vädret och isolering tror att man ska klara av dagsverket på det 1,62 hektar stora änget under dagen.
– Vi är inte alls så många som vi brukar. Ett vanligt år är vi väl ett 40-tal här, säger Jan Löwenborg.
Yngst i församlingen var Alfons Nyström, 8 år. Hans uppgift var att trampa höet på traktorflaket.
– Han är vår förstetrampare, väldigt duktig. Men hans pappa har fått åka i väg och hämta ett par nya byxor till honom. Det var ett ganska blött arbete, säger Tord Höglund.
De arbetande bjöds på klucku tei (förmiddagskaffe) och mat. Drickan stod Ingemar Hägg för. Och den provsmakades förstås.
– Den var inte så söt, säger ingemar Hägg efter första glaset.
– Jag tror jag får ta en till, så jag har en i vart bein.