Förutsättningarna var inte de bästa... Fredagkväll, regn, snorhalt och lite kylig blåst på det. Men värmen spred sig ibland de som ändå tagit sig till Hemsegården för att gemensamt manifestera mot rasism.
Initiativtagarna till manifestationen Angelica Amundsen och Sebastian Meyer delade ut och tände deltagarnas ljus.
– Vi är runt 30 personer här nu, men jag vet att fler kommer att ansluta och alla butiker och restauranger har satt ut marschaller längs med Storgatan, så hela Hemse deltar, sa Angelica.
Det var när hon läste i tidningen, om rasismen som läraren Fatou Ström på Högbyskolan blivit utsatt för, som Angelica kände att hon fått nog. Under senhösten började hon därför tillsammans med Sebastian Meyer planera en manifestation den 10 december – som också är FN:s dag för mänskliga rättigheter.
På plats i Hemse fanns även Fatou. Hon har på grund av det inträffade varit sjukskriven och tillbringat tid med sin familj i Skåne, men åkte hem för att delta.
– Det är otroligt. Jag blev så rörd när jag fick höra talas om det här. Att det finns så fina människor.
Hur mår du nu?
– Efter allt som hänt grät jag och kände att jag måste komma bort från skolan ett tag. Jag var så besviken på att skolledningen inte backade mig. Just idag känns det härligt att stå här med alla människor och det känns som om det goda måste vinna över det onda, säger Fatou.
Man tågade gemensamt Storgatan ner till Trekanten. Bland deltagarna fanns inte bara Hemsebor.
– Jag tycker det är viktigt att delta här idag. Jag har själv i min ungdom blivit nerslagen på Storgatan i Hemse för att jag hade ett avvikande utseende, mitt hår var för långt, berättar Calle Ahlström, som kört dryga tre mil från Vamlingbo för att delta.
Karolina Östeman, föräldraledig lärare på Högbyskolan, kom för att visa sin solidaritet med lärare och elever på skolan.
– Det här känns väldigt positivt. Det är ju inte så ofta man tågar tillsammans så här för något viktigt nu för tiden.
Moa Gustafsson och Sandra Hansson, Hemsebor, gick också i tåget.
– Det känns viktigt att visa att vi finns här. Man kan nog känna sig ganska ensam när man har råkat ut för något som Fatou gjorde, sa Moa.
Slutligen var det ett 40-tal som anslutit vid Trekanten och där blev det fika med körsång från Folkhögskolan. Sebastian Meyer höll ett spontat tal där han sa att det här måste bli en årligt återkommande manifestation.