Elisabet Franzén har köpt vandrarhemmet i Hemse tillsammans med sin son. Här visar hon upp hissen i byggnaden som var en välsignelse när hon och sambon flyttade in på andra våningen.
Vandrarhemmet i centrala Hemse uppfördes i början av 50-talet. Då fanns här en mottagning för Folktandvården på bottenvåningen och på andra våningen fanns en rektorsbostad. Men på senare tid har byggnaden fungerat som ett vandrarhem med cirka 8 rum för uthyrning.
Förra året lades vandrarhemmet ut till försäljning. Efter att ha varit på visning slog Elisabet Franzén till och köpte byggnaden tillsammans med sin son Lars Knutas. För bara några månader sedan flyttade hon in tillsammans med sin sambo och nu driver hon verksamheten vidare.
– Jag älskar det här huset, utbrister hon när hon tar emot vid en av vandrarhemmets alla entréer.
– Det finns totalt 23 rum i huset och jag kan fortfarande gå vilse här, skrattar hon.
Elisabet Franzén fyller 70, men pensionärslivet är inget hon traktat efter. Det har varit full fart hela livet och är så ännu. Hon berättar att hon är född och uppväxt på Södertorg i Visby. Hon jobbade som undersköterska inom omsorgen i flera år, fick barn och blev dagmamma. Efter en tid kände hon att hon behövde byta fokus i livet.
– Jag ville göra något nytt och valde mellan att bli lastbilschaufför eller så skulle jag spela något instrument. Eftersom jag inte ens kunde haka av ett släp från en dragkrok så fick det bli musiken.
En kollega hade berättat att hon skulle gå på en dragspelskurs. Trots att Elisabet verkligen "avskydde" dragspelsmusik så anmälde även hon sig till just en sådan kurs. Det var motigt och trist till en början, kanske för att hon inte övade just så mycket. Hon funderade på att hoppa av, men läraren Ingvar Jacobsson sa något hon aldrig glömt: "Du gör som du vill, men du lär dig ju inte mindre för att du går på en kurs".
När en släkting skulle gifta sig fick Elisabet uppdraget att uppträda med "Kalle på spången" på dragspel. Det satte lite press på henne och hon började öva intensivt och där någonstans lossnade allt. Dragspelandet blev Elisabets melodi. Hon övade minst fyra timmar om dagen. Det blev spelningar runt om på Gotland och inte minst i Rone-cabaréns orkester.
Det trevliga allrummet där gästerna kan softa och titta på tv.
Vid 42 års ålder sökte hon och kom in på Folkhögskolans musiklinje. Efter det blev det en treårig musikpedagogisk utbildning i Stockholm. Hon hade "aldrig, aldrig någonsin" tänkt att hon skulle bli lärare, men...
– När Högbyskolans rektor ringde och sa att de hade en ledig tjänst som musiklärare tog det bara en sekund så hade jag tackat ja. Det var helt underbart och ett lyckat drag. Det stärkte verkligen min självkänsla, berättar hon.
När Elisabet fyllt 61 kände hon åter för att göra något nytt och hon sa upp sig och gick tillbaka till vården. Pensionärslivet var inget som lockade och trots att hon inte ville bli personlig assistent svarade hon ja när hon fick frågan och det jobbar hon fortfarande som.
Som om det inte vore nog, så har hon alltså nu också kommit att bli ägare till ett vandrarhem i Hemse.
– Jag hade sålt huset i Ronehamn till min son Lars och jag längtade tillbaka till stan. Det har varit en längtan ända sedan jag flyttade därifrån när jag var 19 år. Men det gick inte att köpa något i Visby. Det var för dyrt, så jag fick tänka om.
Det finns ännu många flyttkartonger som inte är uppackade. En del är fyllda av noter som kanske kan komma till nytta i trädgården framöver.
Elisabet och sonen Lars gick på en visning av vandrarhemmet i Hemse och blev överförtjusta båda två. Elisabet la ett bud strax över utgångspriset på 2,5 miljoner och efter 10 dagar var alla papper påskrivna och affären i hamn.
– Jag som verkligen inte hade tänkt att bosätta mig i Hemse. Det var hur kul som helst. Så det här med pensionärskapet, det får vänta, skrattar hon.
Hon är mån om att framhålla det stöd, all hjälp och uppmuntran hon fått från sina fyra barn, syskon och vänner. Ordet "jo" är ett viktigt ord för Elisabet. Hennes egna jo:n har lett henne och leder henne vidare på en spännande livsresa.
– Säger man jo, så kan man gå hur långt som helst. Ett nej gör att man vissnar på vägen.
Hur skulle du säga att verksamheten går då? Har du några gäster?
– Jo, det är några som arbetar med master här på Gotland som bor här just nu och ikväll kommer det fyra gäster med sena båten. Sen ska Folkhögskolan hyra hela hemmet några dagar, så det känns som att det är saker på gång hela tiden.
Hur kommer det att märkas att det är Elisabet Franzén och son som tagit över vandrarhemmet i Hemse?
– Egentligen tror jag inte att det kommer att märkas något alls. Eller kanske att det kommer att märkas om vi bestämmer oss för att ha lite musik i trädgården, avslutar hon.