Det är inte så länge sedan GA besökte Riina Noodapera i Hemse. Den gången stod hon i köket och provlagade kroppkakor med flundra och lök som fyllning.
– De blev jättegoda, kan hon rapportera nu när GA knackar på igen.
Det är för övrigt inte första gången tidningens reportrar träffat Riina Noodapera vid spisen. 2013 ingick hon i den grupp som samlats i Rone bygdegårds kök för att arbeta fram id-burgaren. Burgaren har sedan blivit synonym med "gotländsk streetfood".
Intresset för fiske har hon fått i arv. Riina Noodapera växte upp i Stockholms skärgård med en pappa som fiskade flitigt, och under åren har hon drivit flera projekt kring fisket. ”Nätverkande näbbgäddor” och ”Fiskeguide Gotland” är två av de senare.
– Fisk är mat, men ingen ägnade en tanke på att utveckla hela kedjan från fiskare till konsument. Och det kan inte vara fiskaren som ska ta ansvar för allt, tycker hon.
Pappa Vello Noodapera flydde som barn från Estland 1944 och landsattes på Gotska sandön. Genom det har Riina starka band österut, och på husväggen hemma i Hemse sitter en skylt som förkunnar att hon sedan 2013 är estnisk honorärkonsul på Gotland.
– Ett hedersuppdrag, men jag fungerar mest som turistbyrå. För tillfället är det många frågor om corona, men de måste jag hänvisa till ambassaden, berättar hon och tillägger att hon sommartid guidar estniska turister.
Den estniska bakgrunden har bland annat resulterat i att Riina Noodapera lärt gotlänningarna att syra grönsaker, och många av de projekt hon initierat och lett har förenat Gotland och Estland. Bland de senare är ”Baltic wool” och ”Nätverkande näbbgäddor”.
Att arbeta med projekt var inget nytt för Riina Noodapera när hon flyttade till Gotland. Innan hon anställdes av Hushållningssällskapet 1994 arbetade hon tio år med projekt i Stockholms skärgård.
En av de första uppgifterna här blev att ta fram landsbygdsprogrammet för Gotland, ett viktigt dokument när pengar ur EU:s fonder ska fördelas. Programmet pekar ut de områden som ska prioriteras för stöd, och genom det visste hon vilken typ av projekt som låg bra till för att få bidrag. Efter det har hon lett ett otal projekt, så många att hon inte kan komma ihåg alla. Men mat, satsningar på landsbygdsutveckling och turism har löpt som en röd tråd genom dem.
När Hushållningssällskapet nu belönar Riina Noodapera lyfter man särskilt fram det arbete som ledde till att Gotland utsågs till årets Matlandethuvudstad 2013. Dåvarande landsbygdsminister Eskil Erlandsson överlämnade utmärkelsen i januari, och den stora satsningen kröntes när kungaparet besökte det årets skördefestival i september.
Efter många år vid Hushållningssällskapet har Riina Noodapera lämnat sin tjänst som landsbygdsrådgivare. Men hon fortsätter som timanställd så länge påbörjade projekt pågår.
– Det sista kommer inte att vara klart förrän vid halvårsskiftet 2022. Herregud, då har jag fyllt 70 år, konstaterar hon.
Som erfaret proffs på projekt har Riina Noodapera några råd att dela med sig:
– Man måste ta höjd för administrationen. Att skriva ansökningar, dokumentera och sammanställa rapporter tar mer tid än man tror.
Hon påpekar även att ett projekt nästan alltid ger idéer och uppslag till en fortsättning. Men ofta är pengar öronmärkta och det kan vara svårt att få bidrag till nya projekt som kan utveckla det man är på väg att avsluta.