Med knuten näve kliver de på vid busstationen i Hemse. Landsbygdens folk, på resa för att stå upp för sin hembygd och den nedmontering som man anser sker på den gotländska landsbygden. Väl på bussen går diskussionerna heta. Uniguide som la ner i Burgsvik. Äldreboendet i Garda. Bensinmacken i Havdhem. Skolan i Lye. Och avgångsvederlag till höga chefer på lasarettet.
- Jag var med i Stockholm på det stora bondeupproret, vi åkte båten upp, det var ett gediget gäng den gången, säger Sture Dahlbom från Garda.
Vi åker förbi tomma kvior och betande hästar i en hage.
Tomma kvior
Här var liv och rörelse när Sture Dahlbom var ung. Då fanns 30-40 gårdar i var socken, nu är det 3-4.
- Vi hade skola i Lye, full aktivitet och två affärer i Garda. Sedan la de ner allt. Banken, butikerna, ålderdomshemmet och nu ska biblioteket bort. Min fru var med och startade det, hon är helt förstörd, säger Sture och tittar ut genom bussens stora fönster.
Bakom Sture sitter Jan Nyström och Elsie Granström från Nisseviken. De vittnar om samma dystra iakttagelser från Hablingbo.
- Mataffären la ner, skolan, bensinmacken och sedan elaffären. Försvinner det ena orkar inte det andra. De med sommarstugor vill inte heller komma hit när allt är tomt. Jag fikar varje tisdag på Folkeryds i Burgsvik. Folk är riktigt rasande nu, säger Elsie Granström som tycker det är viktigt att göra resan till stan för att visa sina åsikter.
Hon får medhåll av Göte Niklasson på andra sidan mittgången i bussen.
- Det är jätteviktigt att vi bibehåller balansen mellan stad och landsbygd. Om skolorna faller, till exempel i Öja, då är det kört för Sudret. Kanske måste vi fördela pengarna annorlunda, funderar Göte Niklasson.
Första demonstrationen
Den centralisering som skett till stan oroar resenärerna. När folk flyttar tar de barnen med sig till tätorterna.
- Och då kommer de aldrig tillbaka igen. Det är tur att vi har turisterna, men samtidigt begär alla att vi ska ha en levande landsbygd, säger Sture Dahlbom från Garda.
Längst bak blickar Margaretha Thomsson från Hemse ut över skymningen. Hon är på väg till sitt livs första demonstration.
- Jag sitter hemma vid köksbordet och läser tidningen. Nu är jag glad att landsbygdsupproret blev av och att någon tog tag i det här, säger hon.
Stad och land ihop
Margaretha menar att det är självklart att stad och land måste höra ihop, på bådas villkor.
- Stadsborna behöver landet. På sommaren ska de ut och ha grönsaker och stränder. Jag tycker att hela Sverige måste få leva, det är nåt fel i systemet, säger hon.
Margaretha Thomsson menar att de som bestämmer måste se helheten, inte bara lägga ner en liten bit i taget. Och att landsbygdsupproret i bästa fall bidrar till att politikerna får kalla fötter.
- Så att de bevarar skolorna, och landsbygden överhuvudtaget, säger Margaretha Thomsson.
Vid busstationen i Visby stannar bussar från socknar runt om på ön. Ett par tusen landsbygdsbor möter upp på Södertorg, och för första gången får Margaretha Thomsson ett demonstrationsplakat i sin hand. Facklorna tänds. Sedan tågar man, i ett uppror för landsbygden, mot Östercentrum och det väntande protestmötet.