På en ukrainsk karta som sitter uppe på väggen i lektionssalen i Hemse har de 18 kursdeltagarna satt nålar på alla de platser som för bara en liten tid sedan var deras hem. De kommer från olika delar av landet som nu bombas sönder och samman av sin granne.
I gruppen som nu lär sig svenska i Hemse finns bland annat en läkare, sjuksköterska, ekonom, kock och en agronom. Just idag, när GT är på besök, talar man om intressen. "Vad har du för intressen?", frågar deltagarna sin bänkgranne. Broderi, sport, att resa, läsa böcker, yoga och bordtennis, är några av svaren som ges.
Ingen av de tre lärarna talar ukrainska, förutom Peter Knutas som snappat upp en del hälsningsfraser under alla sina resor till Gammalsvenskby. Så det är svenska som gäller på lektionerna.
– Vi försöker att inte glida över till engelska. Då blir det tre språk att hålla reda på och det kan bli rörigt. Ibland får vi kämpa för att göra oss förstådda, men det löser sig ofta med lite kroppspråk, säger Eva Alvinge, som egentligen hade gått i pension, men aldrig tvekade att ställa upp som lärare för gruppen när hon fick frågan.
– Det känns skönt att känna att man kan göra något och hjälpa till, säger hon.
Just idag görs dock ett undantag och GT:s frågor ställs på engelska. Mariia Voronova är en av eleverna som behärskar engelska riktigt bra och hon får därför uppdraget att agera tolk.
Hur kommer det sig att ni hamnade på just Gotland?
– Några har släktingar och vänner här. För andra har det varit ett rent slumpmässigt beslut att komma hit. Många säger att de inte ville till en större stad utan till ett mindre ställe. Det känns tryggare och lättare, översätter Mariia.
Har ni kontakt med familj och vänner i Ukraina?
– Jo, vi ringer och skriver flera gånger varje dag.
Hur ser situationen ut? Vad får ni för rapporter från Ukraina?
– Det ser olika ut i olika regioner. I väst är det inte så farligt, i andra regioner är det förfärligt. De bombar allt.
Vad tänker ni om framtiden?
– Vi väntar, väntar på att kriget ska ta slut och att på att få åka hem. Men vi vet inte när det sker – om en månad, ett år eller fem år? Vi uppskattar allt som görs för oss här. Det är skönt att tänka på något annat än kriget när vi kommer hit och studerar. Det är viktigt att har en plan för en liten tid framöver i alla fall.
Under intervjun bli flera deltagare tagna och ledsna när de påminns om vänner och bekanta i hemlandet och den ovissa framtiden. Jag frågar Peter Knutas hur förberedda de är som lärare på att ta hand om alla känslor som kan bubbla upp till ytan.
– Vi försöker hålla en distans och inte prata så mycket om kriget, just för att de ska få möjlighet att tänka på något annat och få en paus från de tankarna, svarar han.
Det har blivit dags för att bryta upp från lektionssalen och ta en promenad. Dagens tur går till änget Hulte kruppar. Under turen sätter deltagarna svenska ord på olika föremål som man passerar som en "bil" eller ett "träd".
Mariia Voronova berättar att många skulle vilja ha ett jobb till sommaren, själv har hon jobbat med ekonomi och skulle gärna arbeta som revisor, men språket sätter käppar i hjulet än så länge.
Hur svårt är det egentligen att lära sig svenska?
– Åh, skrattar Mariia och andra runt omkring henne när hon översatt frågan till dem.
– Det är svårt. Men vi har tre coola lärare så det ska nog gå bra.