Vi gör intervjun på telefon. Trots att Henriett Csikos vet att hon inte längre smittar vill hon på inga villkor chansa och riskera att utsätta någon för smitta. Hon vet vad hon pratar om. Dagen före skolavslutningen blev hon sjuk, i vad hon trodde var en vanlig influensa med hög feber, men som visade sig vara covid-19. Hon är en av dem för vilka sjukdomen kommer att sätta långvariga spår.
– Läkarna har sagt att det kommer att ta tre månader innan jag återfår min lungkapacitet, säger hon.
Hon har fortfarande lunginflammation och har drabbats av akut diabetes, en sjukdom som kan ha legat latent i hennes kropp men som läkarna tror blommade upp på grund av coronaviruset. Hon hostar ännu emellanåt, men är ändå betydligt piggare än för bara några veckor sedan. På läkarnas inrådan går hon varje dag en liten promenad med hunden för att långsamt bygga upp sin förlorade lungkapacitet igen.
Henriett Csikos växte upp i Sverige, men flyttade tillbaka till Ungern för att läsa på konstfack och blev kvar i 25 år. I Ungern träffade hon också maken Robert. Men eftersom hennes mamma bor här har de tillsammans med Henrietts två barn under alla år åkt fram och tillbaka mellan Budapest och Stockholm.
Robert, som är musiker, och Henriett drev ett kulturcafé i centrala Budapest med konserter, filmvisningar och föredrag. Men ändå var det något annat som drog.
– Vi tycker om att vara nära naturen, men i Budapest bodde vi mitt inne i stan. Vi har varit i Sverige så många gånger och började fundera på att flytta hit för att kunna uppleva och vara nära den svenska naturen. Och när vi kom till Gotland träffade det oss mitt i hjärtat!
När de för ett par år sedan flyttade till ön var en av de första platser de besökte Petes. Henriett beskriver hur gården förtrollade dem.
– Det var historien, atmosfären och den gotländska kalkstensgården. Petesgården bjuder på så många berättelser kring Ada Block och hennes personlighet. Det är en levande historia man får ta del av när man där, säger hon.
I samma veva efterlyste Gotlands museum arrendatorer till Petes, men även om tanken lockade hade Henriett Csikos och Robert Balogh just flyttat in i en lägenhet i Hemse och behövde etablera sig, så de stod över. Men i våras kom plötsligt möjligheten igen när Mimmi Gibson och Thomas Lindström lämnade som arrendatorer.
– Vi såg annonsen på nytt och tänkte att vi måste ta chansen, det är ju rena drömmen!
Henriette Csikos jobbar som lärare på Atheneskolan i Fardhem och Robert Balogh som simlärare. Under våren har de förberett övertagandet av Petes vid sidan av sina jobb. Caféet skulle fortsätta med fokus på gotländska råvaror och ett stort vegetarisk utbud.
– Vi har ju ärvt en väldigt bra grund. Mimmi och Thomas har gjort ett fantastiskt jobb med guidningar och programerbjudanden. Vi tänkte lägga mer fokus på barnfamiljer. Vi hade planerat sagostig kring Petes och föreläsningar om gotländska sagor och sägner och låta besökare bekanta sig med den sidan av den gotländska kulturhistorien, säger Henriett Csikos.
De hade lusläst Folkhälsomyndighetens rekommendationer för att undvika smittorisk på caféet och i muséet. Alla tillstånd var klara, allt praktiskt var på plats. Så fort sommarlovet började skulle de bege sig till Hablingbo för att göra de sista förberedelserna. Men ödet ville annorlunda. Först blev Henriett sjuk, sedan Robert. De har ingen aning om hur de har blivit smittade. Varken deras kollegor eller barnen har varit sjuka.
– Vi har tänkt på det så mycket, men kan inte riktigt sätta fingret på hur och var. Vi har varit ganska isolerade här på Hemse och bara rört oss mellan hemmet och arbetet och inte deltagit i någonting eller rest någonstans, säger Henriett.
Efter den inledande febern, som inget febernedsättande bet på, blev Henriett snabbt allt sämre. När hon var nära att förlora medvetandet åkte de till akuten där hon bekräftades positiv med covid-19.
– Det var väldigt skämmande: att från ena ögonblicket tro att man har vanlig influensa, till att nästa ögonblick möta läkare med svarta gasmasker och att allt jag rört vid skulle märkas upp. Känslan av att man helt enkelt blir farlig för samhället, berättar Henriett.
Även om sjukhusvistelsen är något hon helst hade varit utan strör hon lovord över personalen.
– De gjorde ett fantastiskt arbete! Jag blir så varm i hjärtat när jag tänker tillbaka på alla sjuksköterskor, undersköterskor och läkare som var runt omkring mig och stödde mig så mycket. Man kände verkligen att de ville ens bästa och gjorde allt för en, säger hon.
Medan Robert låg hemma med mer normala influensasymtom blev Henriett kvar på sjukhuset i två veckor för utredningar och hjälp med syrgas. De är båda 49 år gamla och ingen av dem hade några sjukdomar som de kände till sedan tidigare.
– Jag ser det som rena oturen att jag åkte dit så pass illa. Jag ansågs ju fullt frisk innan jag blev sjuk, säger hon.
Sjukdomstiden har inte bara satt fysiska spår. Den har också fått Henriett att reflektera mycket över pandemin. Tankar som började redan på vägen hem från sjukhuset:
– Det var en resa i dubbel mening. Jag låg isolerad i ganska många dagar och såg bara människor omkring mig i mask och visir. Plötsligt kändes verkligheten så konstig: Vi är medvetna om sjukdomen och hur hårt den kan slå och ändå går folk och handlar utan mask och handskar.
Hon upprörs över att människor i Sverige, som redan har mycket mildare restriktioner än många andra europeiska länder, inte ens kan följa de rekommendationer som finns.
– De som driver olika verksamheter är väl medvetna och försöker nog göra sitt bästa, men de som har semester kanske borde tänka lite mer på det och var lite mer rädda om varandra, säger hon.
Nu har den långa vägen tillbaka börjat. De båda sönerna har börjat träffa vänner och gå på sina aktiviteter igen, men Henriett och Robert är fortfarande sjukskrivna och den planerade verksamheten på Petes är skjuten på framtiden.
– Vi behövs ju allihop för att få igång verksamheten. Och både jag och Robert är fortfarande så svaga fysiskt att vi inte orkar, säger hon.
– Men så klart ser vi mycket fram emot att kunna förverkliga allt vi har jobbat med nästa sommar. Vi hoppas kunna ta igen den här sommaren och lägga lite mer tid på att planera och komma på något nytt och spännande.