”Du håller mycket inom dig själv och bearbetar det. Du är så otroligt stark och den styrkan kommer göra att det här går. Men du ska inte behöva bära på allt själv”, säger Maria Eneqvist till sin extrason Amir Reza Moradzadeh. Hennes insamling till honom har överstigit 25 000 kronor.
Amir Reza Moradzadeh är född och uppväxt i Iran med afghanska föräldrar. Han har aldrig varit i Afghanistan och var bara 13 år när han flydde från Iran och slutligen kom till Gotland.
– Det har varit svårt, men det har varit värt det, säger Amir.
Hans föräldrar, lillebror och storebror är kvar i Iran och när han kom hit kände han sig ensam.
– Första dagarna kände jag mig ledsen, men sedan började jag hitta kompisar och det blev lugnt.
Det var när Amir började högstadiet som han kom in i samhället. Han fick svenska klasskamrater, men även vänner bland andra flyktingar som kom till ön under hösten 2015.
– Det var jättemånga som kom till Högby. Jag tror att vi hade ungefär 200 elever innan och sedan kom mellan 60 och 80 fler, berättar Maria Eneqvist som är idrottslärare där.
Hennes dåvarande man, Magnus Eneqvist som också är idrottslärare, startade fotbollsträningar efter skoltid. Dit kom även den lokala klubben Fardhem Garda BK.
– Det var då Magnus upptäckte dig och Hekmat, för att ni var så duktiga, säger Maria som då levde med Magnus och deras barn i Garda.
Både Amir och vännen Hekmat flyttade efter ett tag in hos dem genom en familjehemsplacering. Magnus blev deras nya pappa och Maria deras nya mamma. Amir fick asyl och fortsatte att spela fotboll i FG och studera på Högby, innan han gick över till IFK Visby och läste vidare på Wisbygymnasiet.
– När han började i 7:an klarade han de nationella proven och blev senare behörig till gymnasiet. Det är inte alla som fixar det, säger Maria och vänder sig mot sin son.
– På gymnasiet var det jobbigare av olika anledningar och det sista året, vet vi nu, var för att du faktiskt var sjuk.
Amir läste på Barn- och fritidsprogrammet och praktiserade på lågstadiet när han kände av det.
– Det var då smärtan kom. Det var som att något högg här i sidan, berättar han och lyfter upp högra armen för att visa sidan av bålen.
Bakom hans revben satt en elakartad tumör som ingen visste om.
Amir Reza Moradzadeh kom som flyktingbarn till Gotland, där han fick en till familj, flera kompisar och ett nytt sammanhang på Högbyskolan och fotbollslaget FG. Idag är han 20 år.
– Du kunde vara dålig i någon vecka, men sedan var det bra igen. Det var det som lurade alla, även läkarna, säger Maria.
Första gången Amir sökte vård för smärtan kunde de inte hitta någon orsak.
– De tog blodprover och sa att det var bra och att jag behövde stretcha, berättar han.
Andra gången hade han ringt sjukvårdsupplysningen först.
– De sa att jag skulle ta en Alvedon, men det blev bara värre och värre.
Amir kunde inte sova på nätterna och åkte senare in till lasarettet.
– Jag fick röntga lungan och de sa att det var något där, men att det inte var farligt, säger Amir och Maria fyller i.
– De kunde se att det hade vuxit där länge, för revbenen hade böjt sig runt. Så de trodde att det var något du hade redan när du kom till Sverige, säger hon.
Så hans tillstånd bedömdes vara stabilt. Amir fortsatte att spela fotboll och tog studenten.
Amir Reza Moradzaheh tidigare i år, före cancerbeskedet och cellgiftsbehandlingarna. Nu vill han bara tillbaka till fotbollsplanen och lagkamraterna. ”Jag älskar att spela fotboll”, säger han.
– Sedan började du bli sämre, tappade aptiten, gick ned i vikt och hade fortfarande väldigt ont, berättar Maria och ser på Amir.
– Jag hade koll på min vikt och träning så det var jobbigt att se hur jag såg ut, säger han, som gick ner från 70 till 63 kilo.
Sjukvården tog fler prover och gjorde undersökningar. Det såg ut att vara en cysta, stor som en knytnäve.
– De sa att de kunde ta bort den för att den påverkade dig så mycket och då fick du snabbt en tid. Den 12 oktober opererades du på Karolinska sjukhuset, säger Maria.
Amir tänkte att han då skulle hinna bli återställd till GA-cupen i fotboll.
– Jag var inte orolig utan glad över att det skulle bli av, säger han.
Operationen gick bra, kirurgen fick bort allt och de kunde snart åka tillbaka till ön i en handikappkupé på färjan.
– De tänkte väl att Amir var ung och stark och kommer bli bra. Då visste vi fortfarande inte vad det var, säger Maria.
Vävnadsproverna analyserades samtidigt som Amir återhämtade sig.
– Efter tredje eller fjärde veckan började jag träna fotboll och gymma. Det var inga problem i ett par veckor. Jag jobbade en dag och det gick bra, men sedan började smärtan igen, säger Amir som sökte vård igen.
– Samtidigt som du låg inne på avdelningen kom svaren på analysen. Då fick vi reda på vad det var och att det hade börjat växa igen, säger Maria.
”När du har tagit dig igenom det här, förstå vad du har åstadkommit då. Ingenting är omöjligt för dig”, säger Maria Eneqvist till sin extrason Amir Reza Moradzadeh om cancerbehandlingen.
Amir hade sarkom, en ovanlig cancertumör.
– De sa att det var allvarligt och att jag behövde livstidsbehandling. Det var jobbigt, säger han.
– Du var ledsen, tillägger Maria. Och det beslutades att du skulle få cellgiftsbehandling
Amir har nu gått igenom sin första tredagarsbehandling, som kommer att upprepas med några veckors mellanrum.
– Efter första gången så kändes det inte som att jag skulle klara fler. Men nu är jag lite piggare och det är tre gånger till, säger Amir.
Han har mest varit sängliggande, men har klarat av den första omgången.
– Och det var fotbolls-VM under hela första behandlingen och återhämtningen. Och det kommer väl mer fotboll med klubblag att titta på, säger Amir, som allra helst vill vara ute på fotbollsplanen han med.
Den här dagen har han gått ut en liten stund utanför radhuslängan i Hemse. Kläderna hänger lite på den tunnare kroppen och han har en stor keps på sig. Håret rakades precis av, när han märkte att han började tappa det.
Amir Reza Moradzadeh och hans svenska mamma Maria Eneqvist på en kort promenad i hennes radhusområde i Hemse, där han bor när han inte är hos sin svenska pappa Magnus Eneqvist i Garda.
Amir klagar inte, men Maria märker ändå.
– Det är svårt att se på när någon lider och du har gått igenom så mycket redan, säger hon.
Han har berättat om sin sjukdom för familjen i Iran, som han inte kan träffa. Även om hans gotländska familj kan vara här vid hans sida, så vill de göra mer än att stå bredvid.
–När jag startade insamlingen var det för att jag kände mig hjälplös och för att du skulle kunna unna dig något extra när du orkar, säger hon.
Genom crowdfunding ville Maria få in 10 000 kronor till Amir, för att göra vardagen lättare och få honom att tänka på annat. Insamlingen har fått in över det dubbla, men han har ännu inte orkat använda pengarna till något.
– Jag vill spara dem tills jag blir frisk, säger han.
Flera av namnen som står bredvid de donerade hundralapparna känner han igen från fotbollen, från klubbarna Fardhem Garda BK och IFK Visby kommer även några tusenlappar.
– Båda fotbollslagen har hört av sig och kompisarna engagerar sig. Det är så mycket som försvinner på en gång och när du inte är med på träningen är det ensamt, säger Maria.
När de gör sig redo för nästa cellgiftsbehandling är målet att han ska tillbaka till sina lagkamrater och drömmen är fortfarande att bli fotbollsproffs.
Amir Reza Moradzaheh på fotbollsplanen i augusti i år, när han firade ett mål med IFK Visby-kaptenen Markus Keinonen.