Eva Lovén samarbetar med en styrgrupp från de tre orterna. Göran Wahlqvist representerar Klintehamn och Allan Båtelsson Hemse. Saknas på bilden gör Romas Anders "Ante" Larsson.
Vi inleder med det mest anmärkningsvärda, som egentligen nämndes i en bisats först efter intervjun var avslutad.
Det var det där med att måla gatorna röda i Hemse, som ett sätt att lyfta ortens attraktionskraft. Alternativt att låta en konstnär gå loss på alla ytterdörrar längs med Storgatan, i samma syfte.
Förslagen är inte alls Eva Lovéns, det var mest en grej som ”kom upp i nåt sammanhang i Hemse Företagarförening”, berättar hon. Men idéerna har väckt visst intresse.
– Det där med målade gator har väl funnits på andra håll? Gällande att utsmycka husen har jag sett exempel på det i Alperna och det är jättefint! Jag vet inte om sånt här skulle passa i en liten ort på Gotland, men varför inte egentligen?
Att det verkligen ska bli av ligger nog långt borta. Eva Lovén har nyss tillträtt – och första steget är snarare att definiera sin nya tjänst.
För det är ett något annorlunda upplägg. På pappret är Studieförbundet Vuxenskolan arbetsgivare, men hon är egentligen anställd av tre olika samhällen, genom deras respektive utvecklingsbolag och intresseföreningar. Det är Klintehamn, Hemse och Roma som har slagit ihop en del av sina regionala återstartspengar efter pandemin, för att kunna skapa en tvåårig projektanställning.
– Formuleringarna kring vad pengarna ska användas till skiljer sig åt litegrann mellan orterna. Men den gemensamma frågan är hur man sätter sin socken på kartan, berättar Eva Lovén.
Hon är en återvändare, som så många andra. Men inte till någon av orterna i fråga, utan hem på riktigt, till barndomens Follingbo. Högstadiet gick hon dock i Roma, så där finns en koppling.
På fastlandet har hon bott lite varstans, både i stad och landsbygd. Arbetserfarenheten varierar från projekt kring provtagning under pandemin, till flygplatsbrandman på F17 i Visby – Eva Lovén har alltså återvänt till ön tidigare också.
Överallt har hon stött på den problematik hon nu ska jobba med.
– Det är så tråkigt att allt centraliseras och att landsbygden avfolkas. Jag har sett vad som händer när olika saker läggs ner på mindre orter.
Därför är hon anhängare av det ofta återkommande – men juridiskt knepiga – förslaget boplikt. Det vill säga att den som köper en året runt-fastighet på Gotland också ska skriva sig där. Eller åtminstone ansvara för att huset inte står tomt.
– Jag ser på Bornholms modell och tycker det är rimligt. Delårsboende är absolut med och bidrar, men att de får köpa hela gårdar, det tycker jag är konstigt.
En annan central problematik, som Eva Lovén ser, har med själva avstånden att göra.
– Det finns äldre som har svårt att åka långt till exempelvis vårdinrättningar. Andra får problem på grund av bränslepriserna, som slår extra hårt mot glesbygden. Här finns det kanske utanför boxen-lösningar, om man bara vill.
Eva Lovén hoppas bygga upp något som kan leva vidare även efter projekttiden.
Sedan har vi det där med imagen. När GT träffar Eva Lovén, under ett frukostmöte med Knutpunkt Hemse, talas det om ”en bättre bild” av platsen i fråga.
– Dåliga nyheter sprids ju mer. Men mitt intryck är att det händer positiva saker också och att det finns ett hopp.
Är det just de här centralorterna som har ”imageproblem” och i så fall varför?
– Jag vet inte faktiskt. Kanske finns det någon slags mellanbrorskomplex, funderar Eva Lovén.
Vilken av dem skulle du själv kunna flytta till?
– Jag vill inte bo bland mycket folk alls. Men i så fall Klinte, med närheten till havet och naturen.