Längtan till rötternatog dem till Libanon

(GA) För två år sedan flyttade Somar Al Naher tillsammans med sin man Mikael Färnbo och dottern Selma, 6 år, till Libanon. När GA träffar dem har de för bara några veckor sedan kommit tillbaka till Sverige och Gotland igen, uppenbart uppfyllda av händelserika år, med både toppar och dalar.

Att komma hem till Sverige igen var lite chockartat, Somar tog då familjen med sig till Gotland.

Att komma hem till Sverige igen var lite chockartat, Somar tog då familjen med sig till Gotland.

Foto: Henrik Radhe

Hemvändare2019-08-11 08:01

– Om jag fick välja skulle jag göra om det. Vi flyttade utan att ha varit där och utan att känna någon, men det kändes aldrig riskabelt, berättar Somar.

Flytten var däremot efterlängtad. Somar är född i Syrien och flyttade tillsammans med sin familj till Sverige när hon var 5 år. Sedan dess har hon haft en längtan om att få uppleva Mellanöstern igen och förbättra sin arabiska.

– Enda sedan jag var liten har jag velat bo utomlands, och gärna i ett tryggt land i Mellanöstern. Min man Mikael var också på. Sedan fick vi barn och funderade på om det verkligen var möjligt. Men vi bestämde oss ändå för att flytta och göra det som en familjeresa och ett äventyr.

Dottern Selma hade dock lite blandade känslor över att lämna Sverige.

– Hon tyckte att det var lite spännande, men sen började hon sakna sina vänner och kusiner och då ville hon åka hem. Det var jättetufft i början. Det var lite ensamt och svårt att fatta systemet.

Libanon har fem miljoner invånare men är till ytan ungefär lika stort som Skåne. Landet ligger vid Medelhavet och gränsar till Syrien i norr och öster och i söder till Israel. Familjen flyttade till Beirut, som är Libanons huvudstad och största stad.

– Beirut har likheter med Gotland på så sätt att det är väldigt socialt. Man hälsar på varandra och folk är nyfikna. I Stockholm är allting så himla ensamt och kallt, i Beirut finns mer värme, säger Somar.

Det tog två år från det att familjen bestämde sig för att flytta tills dess att flyttlasset gick.

– Vi tömde vår lägenhet i Stockholm och hyrde ut den. Sedan tog vi alla våra sparpengar och åkte, säger Somar.

Som startkapital hade de ungefär 100 000 kronor. Väl på plats märkte de att pengarna gick åt till saker de inte räknat med eller tänkt på innan. Till exempel att det inte gick att dricka kranvattnet och att de därför var tvungna att köpa flaskvatten i två år, och att de på grund av ständiga elavbrott var tvungna att ansluta sig till en generator. Men dyrast var ändå skolavgiften.

– Selmas förskola kostade 120 000 kronor för två år. Det ger perspektiv när man sedan kommer hem till Sverige igen, att förskola och skola är avgiftsfria här, säger Somar.

De första månaderna hyrde de ett rum hos en libanesisk familj, vilket de tycker var ett väldigt bra sätt att få tips och råd när man ska lära känna ett nytt land.

– Vi tänkte att det skulle vara en mjukstart, så att de kunde hjälpa oss att greppa basala grejer, som var man tar ut pengar, var apotek finns och hur det funkar med sjukvården.

Efter tre månader hittade de en egen lägenhet att hyra, och i samma veva började även annat falla på plats. Somar arbetar som frilansande skribent, bland annat för Expressen kultur. Därmed var det inget större bekymmer att ta jobbet med sig till Libanon. Mikael är journalist, och arbetar för Sidas publikation Omvärlden. Även han fick möjlighet att arbeta på distans.

– Jag tror att arbetsgivare ser fördelarna med att man får nya intryck och nya idéer, säger Somar.

En vanlig dag började med att Somar och Mikael lämnade Selma på förskolan. Sedan slog de sig ner på deras favoritkafé och jobbade, innan det var dags att hämta Selma igen. Då försökte de hitta på någon aktivitet tillsammans.

– Libanon är inte byggt för barn. Det var tufft att hitta lekparker. Sverige är unikt i att var man än bygger bostäder finns det alltid en lekpark, det är verkligen en lyx inser man nu, säger Somar och skrattar.

Kvällstid träffade de ofta nyfunna vänner.

– Vi hade en familj som vi turades om att laga middag med. Vi hade vänner som var från Syrien, Irland, Kenya och Norge. Beirut är verkligen en global stad.

Såhär i efterhand är de otroligt tacksamma att de valde att flytta med barn, och vill uppmuntra andra att våga göra detsamma.

– Folk började prata med en när man har barn. Selma var som en isbrytare som gjorde det lättare att verkligen komma in i samhället. Vi lärde känna andra familjer genom att till exempel gå på föräldramöten och vi blev inbjudna till barnkalas, säger Somar.

Före flytten funderade Somar och Mikael på om de skulle starta en blogg eller ett Instagramkonto där folk kunde följa deras resa, men beslutade sig ganska snart för att inte göra det.

– Vi tänkte att om det skiter sig och vi flyttar hem efter någon vecka eller månad vill vi inte uppleva det som ett misslyckande. Jag ville inte heller lägga energi på att berätta vad vi gör, utan det här gjorde vi för vår skull. Det var jätteskönt, säger Somar.

Hade du några fördomar om landet innan ni flyttade?

– Jag måste erkänna att jag var lite rädd att det skulle vara läskigt i vissa områden. Men när vi var där kände jag bara, vad är det jag har varit rädd för? Jag tänkte också att det kanske skulle vara tuffare att vara kvinna i Libanon, men det var det inte.

Vilka var de största utmaningarna?

– Att vara själv när det var tufft. Någon gång var vi sjuka hela familjen och då kunde man sakna anhöriga. Under tiden vi var där dog en jättekär släkting till mig, då kände jag mig väldigt ensam, säger Somar och fortsätter:

– Andra utmaningar var att det inte var en barnvänlig stad. Sedan är det inte lika lätt att fostra en tjej där som i Sverige. Det här låter klyschigt men alla utmaningar blev spännande eftersom vi visste att det var tillfälligt.

Förutom att få möjlighet att förbättra arabiskan och att bo utomlands, märkte Somar att flytten var positiv av flera orsaker.

– Jag har känt de senaste åren att jag har blivit en mer rädd person i Sverige. Man pekas ut och det har varit en negativ debatt om flyktingar och så. Även om jag kom hit som barn så känner jag mig också utpekad i den debatten som har varit. När jag var i Libanon kände jag att det var så skönt att slippa det, det var ingen som pekade ut mig. Jag märkte att jag också vågade ta för mig mycket mer. Det var lättare att vara jag där.

Hur känns det att ha kommit hem?

– Tomt faktiskt. Speciellt när vi landade i juni, det var svinkallt, grått och öde på Stockholms gator. Jag gick till affären för att köpa ett paket mjölk och jag mötte knappt en människa på vägen. Det var som att jag var med i en zombiefilm och var den sista människan på jorden. Jag flydde ganska snabbt till Gotland och mina föräldrar, säger Somar.

Somars tips till andra som vill flytta utomlands

Var inte rädd om det inte blir som du har tänkt dig. Ha en plan B att falla tillbaka på.

Jag tror att sociala medier kan förgifta ens fokus lite, så strunta i att berätta om något slags drömliv för andra och fokusera på dig själv och din resa.

Om du har barn: Se fördelarna med det. Folk börjar lättare prata med dig, du blir hembjuden och kommer in i folks liv.

Spara pengar och ha ett bra startkapital.

Sök stipendier. Vi gjorde det för att plugga arabiska. Kolla till exempel om din arbetsplats erbjuder fortbildning eller om fackförbundet har stipendier.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om