Jane, heter båten som Johannes och Christer går ut med sex dagar i veckan under sommarmånaderna.
Om man ska prata om fisket i Östersjön finns det främst två världar att förhålla sig till. Den ena världen är den byråkratiska och den andra världen består av yrkesfiskarna. Två världar som i mångt och mycket är svåra att kombinera men som ändå kanske behöver varandra mer än någonsin.
Trots att det var i mitten av juli hade det kalla vattnet som dragit in mot Gotlands kuster försvårat fisket för yrkesfiskaren Johannes Klingvall och kollegan tillika pappan Christer Klingvall. De två generationerna berättade att det nästan har blivit en konst att fånga flundror i kylan. Förutsättningarna har förändrats.
– De rör på sig när det är varmt och det är då de simmar in i nätet. Det är därför västsidan har sina fördelar med att det ofta är pålandsvind, varmvattnet åker inte ut i havet från kusten lika lätt, säger Johannes Klingvall.
Herrviks hamnkrog slutade köpa en fisk från Gutefisk för ett par år sedan.
Några veckor och ett oväder efter vårt första möte, när den första veckan i augusti precis slagit över till den andra, är Gutefisk ute och provfiskar vattnet utanför Katthammarsvik tillsammans med SLU som vill titta på hur fisken växer i förhållande till sin ålder. Det vill säga hur bra näring den får i sig. Vattnet har hunnit bli ännu kallare sedan vi senast träffade Johannes Klingvall och hans pappa, vilket försvårar uppdraget. Under gårdagen blev det bara två abborrar, fisken som används som referensfisk i Östersjön. Nu ska SLU ut på vattnet igen och vittra näten de lagt under gårdagen.
– Det har varit och är otroligt kallt, runt fem grader uppmättes där vi lade nät. Abborren blir väldigt inaktiv, vi får mest torsk och strömming. Men det betyder inte att det är ont om abborrar, utan det är svårfångat i nät bara, säger Yvette Heimbrand, forskare på SLU, och fortsätter:
– Tillståndet är ju som vi vet inte bra. Men torskarna växer riktigt bra, vi mäter bland annat längd och vikt. Under gällocken kan man se hur det bildas något som kan liknas vid årsringar. Med hjälp av dem kan man se längd vid en viss ålder, själva mognadsstadiet.
Med hjälp av årsringar och kemianalsyer på mikronivå kan de följa fiskens livshistoria. Hur de växer i förhållande till sin ålder.
– Nu har vi kunnat titta på det kustnära fisket, utanför Herrvik. Det uppväxtområdet och där ser det bra ut. Torskarna utanför Herrviks kust växer bra och får i sig bra näring. Vad som händer efter det är svårt att säga, när de går ut ifrån kustvattnet. Så det är främst småtorsken vi mäter.
Johannes Klingvall: "Det är som med vargen, man har ingen koll".
Å ena sidan så är det en fråga om bestånd och storlek på fisken, å andra sidan en fråga om de miljögifter som släppts ut i Östersjön och som förbjöds på 70-talet. Gifterna sätter sig i fiskens fettvävnader, ju fetare fisken är desto större är sannolikheten att den bär på ett högre värde av gifterna. Trots förbudet är både PCB och dioxin kvar i våra vatten, Östersjön är särskilt drabbat.
– Det håller på att återhämta sig, vi gör mätningar och ser att Östersjön sakta men säkert rör sig mot bättre värden, säger Johannes Klingvall.
Herrviks hamn har varit en liten oas för fiskare på östkusten.
Lokala, småskaliga fiskare har varit lika utdöende som torsken i Östersjön. Men de, likt torsken, finns kvar i vårt innanhav. Johannes och Christer Klingvall förser de gotländska butikerna och restaurangerna med främst flundra. Fiskarten som håller på att ersätta buttan, eller piggvar som den heter i övriga landet.
– Det behöver sprida sig till den yngre generationen. Konsumenterna kommer för långt ifrån fisken rent generellt. De kan gå och beställa en pizza. Det är som med vargen, ingen förstår problemet. Kolla hur mycket jobb som ligger bakom det här, säger Johannes Klingvall.
Christer rensar skinn.
Mycket jobb och gissningar har det blivit med åren. Det är en mystik under ytan. Kanske är det just det som gör fisket till den charmiga aktivitet den är, men desto svårare blir det för Johannes Klingvall och pappa Christer som inte får lika många flundror längre. Får de inte en bra fångst en dag, flyttar de lite uppgivet nätet som går runt den gotländska östkusten.
– Förut fiskade vi pelagiska flundror på 25-30 meters djup. De trivdes i kallare vatten och vi kunde få upp till 600 kilo fram till 2010, något hände där, säger Johannes Klingvall.
Vad hände?
Johannes och Christer Klingvall börjar skratta.
– Säg det du, sade Christer Klingvall.