Mästerbys blodiga historia kartläggs

För ett otränat öga säger de rostiga föremålen kanske inte så mycket. Men tillsammans tecknar de bilden av den blodiga striden mot danskarna 1361.

BEKRÄFTELSE. Kniven är ett av de fynd som i veckan påträffades på den plats arkeologerna länge misstänkt att danskarna trängde in på Fjäle myr.

BEKRÄFTELSE. Kniven är ett av de fynd som i veckan påträffades på den plats arkeologerna länge misstänkt att danskarna trängde in på Fjäle myr.

Foto: Mikael Carlson

historia (GT)2017-03-24 10:15

Arkeologen Maria Lingström sveper med metalldetektorn över den mörka jorden. Utrustningen ger utslag flera gånger på bara några sekunder. Marken är minst sagt rik på järnföremål, men det allra mesta är skrot från sekler av jordbruk.

– En del har nog hamnat här i samband med gödsling eftersom man ofta kastade ut trasiga föremål på gödselstacken, säger arkeologen, bördig från Mästerby.

Maria Lingström ägnar några dagar i stort sett varje år tillsammans med andra arkeologer och frivilliga från trakten åt att undersöka markerna. Sedan 2006 har de ­jagat spåren efter den blodiga sammandrabbningen mellan ­gutar och danskar i juli 1361. Här på Fjäle myr försökte den mobiliserade bondehären förgäves stoppa den danska expeditionskårens marsch mot Visby.

Fynden av vapendelar, pilspetsar och bitar av ringbrynjor ger en bra bild av stridens förlopp. ­Danskarna ­trängde in på Fjäle myr ­söderifrån, där gutarna väntade. Först försökte styrkorna bekämpa varandra med pilbågar och armborst, sedan övergick bataljen i närstrid.

– Så länge de stod på ­avstånd från varandra hade gutarna fortfarande en chans, men när danskarna kom ut på myren i bredd var det kört, konstaterar Maria Lingström.

Norr om området, där dussintals pilspetsar hittats, finns en flera hundra meter lång sträng av föremål som kan härledas från bland annat skyddsutrustning, knivar och svärd. Fynden tolkas av arkeologerna som tecken på att flyende ­gutar jagades av danskarna och höggs ned, en efter en.

– Detta mönster med ett huvudstridsområde och en svans av fynd efter dem som förlorade striden känner vi igen från andra slagfält, berättar Maria Lingström.

Denna sträng av föremål följer en ås, längs vilken de överlevande gutarna flydde. På något ställe tolkas fynden som att en mindre grupp gutar stannat upp i ett desperat försök att försvara sig.?Det är troligt att hundratals personer dödades under den intensiva striden. Men var kropparna tog vägen är fortfarande en stor gåta. Några massgravar likt den vid Korsbetningen i Visby har inte hittats, men Maria Lingström tror ändå att de finns i området.

­– Det är troligt att den eller de i så fall inte ligger så långt från platsen för striden, eftersom det inte gick att släpa kropparna hur långt som helst. Men det finns inga uppgifter på att någon fått upp skelettdelar när de brukat jorden här omkring, säger hon.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!