I dag är det 49 år sedan Sverige övergick till högertrafik. Pensionerade polisen Herbert Nilsson minns försiktiga trafikanter i en tid när historia skrevs.
Söndagen den 3 september 1967, dagen H. En dag av förväntan och även en hel del farhågor för landets befolkning.
I Sveriges melodiradio hölls i gryningen högertrafikvaka från riksdagshuset i Stockholm, med folkkäre programledaren C-G Hammarlund vid mikrofonen.
Andra röster i sändningen var Lasse Skiöld, som kommit att kallas ”högergeneralen” för sitt operativa ansvar i statens högertrafikkommission, samt kommunikationsminister Olof Palme.
Men viktigast av alla var kanske ändå Fröken Ur.
Omläggningen till högertrafik hade planerats i många år.
En rådgivande folkomröstning hade förvisso sagt ”nej” till höger redan 1955. På Gotland var då hela 86 procent av de röstande negativa.
Vintern 1963 lade dock regeringen Erlander en höger-proposition och 10 maj antogs förslaget av riksdagen. 294 ledamöter röstade ja, 50 nej och tio avstod.
De följande fyra åren bestod bland annat av enorma informationskampanjer.
Allt utnyttjades; tidningar, tv, radio, affischer, dörrknackning. Klistermärken och annonser med ett snedställt ”H” fanns att se överallt.
I rutan informerade Lennart Hyland, i radio hölls trafikfrågeprogram med Pekka Langer och på skivtallriken snurrade kampanjlåten ”Håll dig till höger, Svensson, annars slutar det med en riktig smäll” skriven av Peter Himmelstrand och framförd av popgruppen The Telstars.
På Gotland genomgick den då 34-årige Herbert Nilsson under våren 1967 en utbildning till motorcykelpolis.
Som sådan kom han att köra många mil längs de gotländska vägarna för att hjälpa och ibland tillrättavisa trafikanter, ovana vid det nya sättet att köra, men också se till att de nedsatta hastigheterna hölls.
– Vi körde i tvåskift de första månaderna, jag, Bertil Holmberg och Sven-Gösta Hoas och några till. Det var ju ovant för de allra flesta, men som jag minns det var det inga större intermezzon, säger han.
Den första olyckan som direkt kan relateras till det nya sättet att köra inträffade 11 september, vid Hägdarve i När.
De båda bilarna, en Opel och en Volkswagen, blev både rejält ramponerade sedan de mötande fordonen, av vilka det ena färdades mitt i vägen, så att säga väjt åt samma håll.
Själva Dagen H gick dock helt utan mankemang.
”Inte en enda krock på hela Gotland” rapporterade Gotlands Tidningar i sin förstasidesrubrik. Det var länet ensamt om i hela landet under den första högerdagen.
Reportern Jörgen Fagerström skildrade omläggningen så här i sin artikel:
”Visby har väl aldrig varit så fridfullt som på småtimmarna innan det historiska steget och sällan har man väl skådat en så intensiv trafik som under söndagsförmiddagen”.
Själva genomförandet, att flytta trafiken från vänster sida av vägen till höger, skedde klockan 05 på morgonen.
Det var här Fröken Ur spelade en nyckelroll, liksom radiorösterna i högertrafikvakan från riksdagshuset. Många som var ute på vägarna hade med sig en transistorradio i bilen för att kunna ta till sig informationen.
Tio minuter i fem anmodades den trafik, som under natten haft specialtillstånd att vistas på de annars tomma vägarna, att stanna på den vänstra körbanan.
När Fröken Ur sedan uttalade de magiska orden ”Fem, noll och noll” körde trafiken långsamt över till höger sida.
På många håll utlöste övergången till det kontinentala trafiksystemet rena karnevalsyran, sedan det från klockan 06 blev tillåtet för var och en att ge sig ut i trafiken.
Bilderna från Stockholm visar att folk närmast gått man ur huse för att närvara när historia skrevs.
Oj så ovant det var, minns Herbert Nilsson, i dag 83 år. Även om han varit i högerkörande Norge och tränat:
– Vi hade varit där på semester med familjen, så lite erfarenhet hade jag.
I stort sett gick omläggningen på Gotland smärtfritt:
– Visst kunde det hända att någon väjde åt fel håll i början eller blev kvar på vänster sida, men någon ”katastrof” som det pratades om blev det inte.
Sade man det? Att det skulle bli ”katastrof”?
– Det var ju en del synpunkter, så är det alltid när det kommer något nytt. ”Helt vansinnigt” tyckte en del. Men det där kom ju på skam, säger han.
Herbert Nilsson, som vid tiden hade en vit Ford Taunus 17 M, har vid några tillfällen provat att köra till vänster sedan den där dagen för 49 år sedan.
– Jag har varit på Cypern och i England och kört, då märkte jag hur tokigt det egentligen var att köra vänstertrafik med ratten på vänster sida.