Sedan juni i Är pÄgÄr omfattande demonstrationer i Hongkong. Hongkongs invÄnare, framförallt unga Àr oroliga för hur Fastlandskinas styre över Hongkong kan pÄverka deras demokratiska rÀttigheter. GotlÀnningen Amanda Björkman Àr sedan nÄgra veckor tillbaka utbytesstudent i Hongkong och redan de första dagarna i landet kom hon i direkt nÀrkontakt med demonstrationerna.
â Vi Ă„kte in till stan pĂ„ kvĂ€llen och nĂ€r vi kliver ut ur tunnelbanan sĂ„ ligger det ett tjockt tĂ€cke av tĂ„rgas i luften. Det Ă€r fullt med demonstranter i gula hjĂ€lmar och gasmask överallt, sĂ€ger Amanda Björkman.
Hon och hennes kamrater tar sig ur tunnelbanan och tar upp sina telefoner för att försöka navigera.
â DĂ„ kommer en kvinna springandes fram till oss. Hon skriker och viftar hysteriskt att vi inte ska ta nĂ„gra bilder. Hon sĂ€ger "Ni fĂ„r inte ta nĂ„gra bilder, mina barn demonstrerar och de kan bli arresterade". Det var chockerande för mig. Jag har följt demonstrationerna sedan de började i juni men i nyheterna sĂ„ ser man inte individerna bakom. Men i hennes blick sĂ„g jag riktig rĂ€dsla. Folk vill inte göra det hĂ€r, de Ă€r rĂ€dda för konsekvenserna, men gör det varje dag Ă€ndĂ„.
Det hÀr var den 31 augusti, dÄ en av de vÄldsammaste demonstrationerna i konflikten Àgde rum.
â Jag sĂ„g det pĂ„ vĂ€ldigt nĂ€ra hĂ„ll, och det var otroligt mycket mĂ€nniskor. Det Ă€r inte en överdrift vad man lĂ€ser i media, det Ă€r vĂ€ldigt mycket mĂ€nniskor och mĂ„nga av dem Ă€r vĂ€ldigt unga. Det var barn i gasmask som gick pĂ„ gatorna.
Men trots att det stÀndigt pÄgÄr demonstrationer i Hongkong med tÄrgas och gummikulor Àr inte Amanda orolig för sin egen del. NÄgot hon tror kan beror pÄ öppenheten bland demonstranterna.
â NĂ€r de ser att det Ă€r utlĂ€ndska mĂ€nniskor runt omkring Ă€r de vĂ€ldigt mĂ„na om att man ska kĂ€nna sig trygg och förstĂ„ vad som hĂ€nder. Det finns mycket vĂ€nlighet mitt i detta kaos.
Amanda bor pÄ Campus vid the Chinese University of Hongkong. DÀr Àr demonstrationerna inte lika intensiva som i stadskÀrnan men konflikten Àr ÀndÄ alltid nÀrvarande.
â Det Ă€r mĂ„nga av studenterna som Ă€r involverade och det sitter affischer och banderoller överallt.
Sedan skolorna började i september har det Àven vid hennes skola varit skolstrejk och klassbojkott. Och flera av hennes skolkamrater vÀljer Ànnu att engagera sig till fullo i demonstrationerna istÀllet för sina studier.
â Jag har pratat med nĂ„gra av de som bojkottar klasserna och för dem Ă€r det sjĂ€lvklart. De ser inte riktigt nĂ„gon framtid annars, lite som klimatrörelsen, varför ska vi fortsĂ€tta att studera inför en framtid som inte riktigt finns, sĂ€ger Amanda Björkman.
Kampen för mÀnskliga rÀttigheter och demokrati Àr viktigt för Amanda. Under VM-kvalmatchen mellan Hongkong och Iran stod hon och nÄgra vÀnner utanför arenan vid matchslut med varsitt plakat för att manifestera mot att iranska kvinnor inte fÄr besöka fotbollsmatcher. NÀr de andra demonstranterna tÄgade förbi anammade de snabbt vÀnnernas budskap.
â De gjorde om sina slogans och ropade "stand with Iranian women", istĂ€llet för "stand with Hongkong". Det rörde mig otroligt mycket att man nĂ€r man stĂ„r i en sĂ„ svĂ„r situation som de gör, Ă€r beredd att Ă€ven stĂ„ i nĂ„gon annans kamp. NĂ€r det handlar om de hĂ€r rĂ€ttigheterna eller friheterna sĂ„ Ă€r det en gemensam sak för hela vĂ€rlden. Den Ă€r inte bara en sakfrĂ„ga i Hongkong utan det Ă€r allas kamp, alla som riskerar förtryck.