Disponentvillan i Hörsne har väckt stort intrese med 14 000 visningar passerade på nätet, berättar mäklaren Hjalmar Bertwig.
Vitkindade gäss på väg söderut kommer i plogar i gråvädret över myren i Hörsne. Myren som både fick villan på plats och ett aktiebolag på fall, med en tragisk död för uppfinnaren bakom idén.
– Visst är det en märklig historia, det låter klyschigt – men det här huset är verkligen unikt, säger mäklaren Hjalmar Bertwig och börjar berätta det han hört och läst om huset som nu ska säljas.
Året var 1912, med både sommar-OS på Stockholms stadion i juli och Titanic som förliste i april, när Aktiebolaget Lina myr utsåg Karl Fagerström från Karlskrona till disponent.
– När han skulle flytta till ön med sin familj hade han som krav att de inte ville bo i en vanlig gotlandsgård, säger Hjalmar Bertwig.
Det råder oklarheter om sekelskifteshuset stod på Lidingö eller i Djursholm, men det köptes in och monterades ner i bitar.
– Det fraktades på fartyg från Stockholm till Slite, och vidare med tåg och sista biten med oxdragna kärror hit till Smiss i Hörsne vid Lina myr, säger han och berättar att disponenten knappt hann flytta in innan motgångarna kom.
Roliga former och spännande arkitektur möter besökaren till disponentvillan i Hörsne.
Det stora badrummet med bastu har inretts på senare år av nuvarande ägaren.
För att bygga upp en torvfabrik vid myren och göra briketter som ersättning till kol att elda med anlitades engelsmän. De kallades plötsligt hem.
– För att vara med i första världskriget 1914. Då stoppades arbetet här, och erfarenheter från Skottland visade att metoden inte var så effektiv som man trott, säger Hjalmar Bertwig.
En svensk uppfinnare av metoden att förädla torv anklagades därefter för bedrägeri, och tog sitt liv. Lina myr blev odlingsmark och i december 1915 flyttade Karl Fagerström med familj från villan, som lämnades öde under ett antal år.
Därefter blev användningen av villans generösa utrymmen än märkligare.
– Under flera år bedrevs ungkarlshotell här. En av hyresgästerna hade en svarv och en snickarbänk i ett av rummen på övervåningen. Polismannen Bertil Lekström hade en tid expedition i ett av rummen. Socknens lärarinna bodde sedan en tid också i huset, innan lärarbostaden i Hörsne byggdes.
Mäklaren Hjalmar Bertwig visar runt i villan, som mer påminner om en våning på Östermalm än ett hus på Gotland. Av tre eldstäder är den gröna kakelugnen i salen på bottenvåningen den mest magnifika.
Arkitekturen är typisk för tiden med stora fönster och generösa ljusinsläpp.
Nuvarande ägarna köpte huset efter budgivning 2013, sedan den tidigare ägaren haft det sedan 1966. Då liksom nu var intresset och nyfikenheten stor, den gången med ett par hundra personer på visning.
– Min kollega som förmedlade affären då har berättat att det var parkeringskaos. Utgångspriset då låg strax under miljonen, säger Hjalmar Bertwig.
Bottenvåningen har tre rum med högt i tak i fil, avdelade med stora skjutdörrar.
Gässen lyfter över myren i Hörsne, myren som låg bakom husets flytt från Stockholm med båt.
Sedan dess har huset genomgått en omfattande renovering. Plastmattorna från 1960-talet är borta och originalgolven i parkett och brädor är framtagna. Kök och badrum, samt en bastu och nytt värmesystem, är moderniseringar som kommit till. Utgångspriset är den här gången 4,5 miljoner kronor.
– Vi la ut huset till försäljning i början på september och intresset har absolut varit stort. Vi har ett 40-tal spekulanter som anmält intresse. 30 personer har varit på visning och vi kör på med visningar till det är sålt, säger han och konstatera att 14 000 visningar på Hemnet passerats.
Almanackan från 1912 och tre stora kappsäckar i läder ger en känsla av tider som flytt.
Tre av punschverandans originalfönster såldes under kriget, annars återstår det mesta i villan.
"Dagens schlager alltid i lager" var ledorden för musikförlaget där konvoluten i dag är prydnad.
Med undantag för tre fönster i punschverandan är mycket kvar i original.
– De fönstren såldes under kriget. Att prissätta ett sånt här hus är svårt, det finns inget jämförelseobjekt, säger Hjalmar Bertwig i den djupa skinnsoffan.
Bakom honom är den mäktiga svängda trappen i gröna nyanser, salar med skjutdörrar emellan, eldstäder och stora fönsterpartier storslagna blickfång.
– Flera som kommit hit har uttryckt att det känns som i Fanny och Alexander och att det vore fint att få fira jul med släkt och vänner här, säger han.