Det är bara 15 år sedan de första lappgetterna tillvaratogs i Norrland. Lappgeten är speciell, den har sitt ursprung i den samiska kulturen.
– De har levt nära människan och är tillgivna som hundar, säger Annelie Nyquist.
Sex snövita getter, hur söta som helst, kommer nyfiket fram och nosar på oss. Här i den gamla svinstian på gården Rangsarve i Alva finns sedan ett par veckor bocken Edvin, de tre getterna Signe, Tove och Yrsa, samt killingarna Snöa och Tindra.
Annelie och Reine kom för drygt ett år sedan, då de köpte boningshuset från 1876 med 20 hektar skog till. Just skogen, i stort behov av att röjas från sly och undervegetation, är anledningen till behovet av getter.
– Vi hämtade en släpkärra sly för en vecka sedan och hälften är redan uppätet, säger Reine Nyquist.
I dag finns bara drygt 200 bevarade lappgetter i hela landet. När ett äldre par på Väddö gick bort fick Annelie och Reine, via föreningen Allmogegeten, överta flocken om sex djur. Så snart skogen inhägnats ska svinstian bytas mot skogsbete för Edvin och hans getter. Kyla och vind klarar de bra.
– Här blåser det 365 dagar om året, säger Reine om gårdens öppna och utsatta läge ute på åkrarna.
Så länge marken inte blir för blöt trivs getterna på sitt bete.
– I Lappland är de utomhus året runt, det är inga problem, säger Annelie Nyquist.
Sly och tunna grenar, samt bark som de effektivt gnager loss med tänderna i underkäken, är huvudfödan. Vintertid är lappgetterna också tacksamma för lite hö.
Förutom röjningen i skogen hoppas Annelie och Reine att Edvin och getterna ska få killingar till våren. Varje ny get är värdefull i arbetet med att bevara arten. I den levande genbank som föreningen Allmogegeten byggt upp har varje individ ett eget intyg.
Ett par getter till finns det plats för på gården i Alva, blir det fler kommer de att säljas. Förhoppningen är att ett par gotlänningar till vill hjälpa till att bevara lappgeten, och i gengäld få skogsmarkerna röjda.
– Det hade varit underbart, säger Annelie Nyquist.
En get producerar ungefär två liter mjölk om dagen. När killingen har fått sitt räcker överskottet till att göra getost i mindre mängd.
– Varken jag eller Reine har mjölkat en get förut. Men vår förhoppning är att göra ost, både till egen konsumtion och till försäljning i en gårdsbutik, säger Annelie Nyquist.
Nyfikna har redan hört av sig, när flocken gjort sig hemmastadd är besökare välkomna att hälsa på de nätta och söta små getterna.