GT har berättat om flertalet allvarliga hot mot gotländska politiker genom åren, som Åke Svensson (S), Inger Harlevi (M) och Lars Thomsson (C). Även högre tjänstemän har fått uppleva detta, som dåvarande regiondirektören Bo Dahllöf år 2008 och landshövdingen Cecilia Schelin Seidegård för tre år sedan. Flera av dessa incidenter har lett till fängelsestraff för den skyldige.
Hotbilder mot offentliganställda är inte lika omskrivna som dem mot politikerna, men de existerar ändå i allra högsta grad. Och situationen har blivit värre, sett över hela landet, enligt rapporter från exempelvis Brottsförebyggande rådet (Brå) och fackförbundet Jusek.
Exempelvis är detta vanligt förekommande inom rättsväsendet. En fjärdedel av Sveriges åklagare säger sig ha blivit hotade.
Enligt Gotlands tingsrätts chef Mikael Mellqvist är ön inte förskonad från detta.
– Det förekommer, ja. Men generellt är situationen betydligt värre i storstäderna, säger han.
Vad som specifikt sker eller inte sker vill han inte gå in på.
– Vi talar inte om ifall vi blivit hotade eller inte. Om jag säger att vi inte blir det kan det trigga igång saker, men om jag säger att vi blir det kan också fler bli inspirerade, menar Mikael Mellqvist.
Enligt fjolårets rapport från Brå har en fjärdedel av anställda inom rättskedjan övervägt att byta jobb på grund av hot eller trakasserier. Hoten blir då allvarliga inte bara för den utsatta. Själva samhällssystemet får också problem, genom att det kan bli svårare att anställa, eller behålla anställda, på viktiga positioner.
Rapporten från Brå berättar att de offentliganställda som hotas eller trakasseras ofta jobbar med personer i ”desperata situationer”. Psykisk sjukdom eller missbruksproblem finns också med i bilden i många fall.
Vilket ibland gör det svårt att definiera vad som är vad.
– Var går gränsen mellan att bli hotad och att bli utskälld?, frågar sig Mikael Mellqvist.
En liknande problematik brottas de anställda inom regionens socialförvaltning ofta med.
– Vi jobbar i en verklighet med utsatta personer som inte sällan är dementa eller har någon diagnos. Där handlar det mycket om vilket bemötande vi har och vi jobbar hela tiden med det. Vi gör en riskbedömning av arbetsmiljön; vad man kan förvänta sig, vad man ska gå med på och när man ska backa, förklarar förvaltningens HR-chef Therese Bendelin.
När någon av de anställda där upplever ett ”reellt hot” ska detta ändå rapporteras. Socialförvaltningen har valt att polisanmäla endast i ett sådant fall de senaste åren.
Anställda vid Kronofogdemyndigheten tillhör de mer utsatta inom det offentliga. Vilket även i deras fall handlar om situationen hos människorna de ofta möter.
– Hot är aldrig acceptabla, men visst förekommer de ändå. Vi går ju in i människors liv när de ofta har det jättejobbigt, till exempel avhyser vi personer från deras hem. Verkligheten är hård för många i dag, berättar Solveig Artsman, som är förtroendevald inom ST-facket på Kronofogdens kontor i Visby.
Hon är ändå nöjd med hur arbetsgivaren hanterar problemen.
– Även vi som bara sitter på ett kontor har fått en säkerhetsutbildning. Om vi blir direkt hotade, eller om någon är aggressiv, så vet vi vad vi ska göra, säger hon.