Antalet tallprocessionsspinnarlarver ökade explosionsartat i början av 2 000-talet och lämnade flera gotlänningar som vistats i områden kring tallar med utslag och klåda. Larverna har tunna hullingförsedda hår som har utvecklats som försvar mot fiender – och avges när larven känner sig hotad. Dessa kan orsaka allergiska reaktioner hos människor och djur.
– I dag fick jag rapporter om att de siktats i Gammelgarn och på Tofta, men jag har inte hört något om att de skulle vara ett större bekymmer. Men hittar man dem ute ska man inte ta i dem! Om man får håren på sig kan man drabbas av retsam klåda och det kan få allvarliga konsekvenser. Men det handlar det alltså bara om, om man tar i dem –det här är inget som är luftburet, säger Anna-Lena Fritz, chef för Naturvårdsenheten på länsstyrelsen.
Arten har sedan länge haft en stabil förekomst på södra Gotland, söder om Burgsvik och det är den i särklass största populationen i Sverige. Förekomsten av tallprocessionsspinnarlarverna varierar från år till år, men tenderar att ha extra rikliga populationer under jämna år – som i år. Men skogskonsulenten Arne Pettersson på Skogsstyrelsen ser ingen anledning till oro.
– De här larverna var ett stort problem för tio år sedan, men efter det klingade de av och nu har vi inte haft några större problem med dem på flera år. Så jag skulle inte säga att man behöver vara rädd, säger han.