Det råder ett milt kaos när GT besöker Gotlandsrevyn en regnig och kulen kväll. Inne på Rondo pågår repetitionerna inför premiären på 2018 års föreställning, som fått namnet ”Knallhattar och Frostslipsar”. Regissörens mops Wilma betraktar övningarna med kritisk blick. I orkesterdiket sitter musikerna och musiken sitter redan den också. Men på scenen kämpar skådespelarna med ideliga omtagningar av något som ser ut som strax emellan jenka och truppuppställning. Det senare kan stämma bra, då försvarsövningen Aurora är ett givet ämne i en kavalkad över minnesvärda händelser på Gotland under det gångna året.
Regissören Palten Jonsson och skådespelerskan Anna Jankert, med erfarenhet från fem tidigare revyer, slår sig ner för en kort pratstund.
– 2017 var den kallaste våren sedan 1993 och Aurora var den största militärövningen sen 1993, konstaterar Palten, utan att för den skulle utlova att sambandet utreds.
I revyn tror man att Gotland nog får vara i fred, trots allt:
– Det visade sig ju att fallskärmshopparna inte kunde landa när det blåste. Och vindstilla är det ju aldrig här, säger Palten.
– Så vi slipper bli attackerade.
Hur det kunde vara möjligt för öns politiker att stoppa en av världens stormakter från att lägga rör i en hamn, men inte att avhysa ett litet gäng hormonstinna nazister från en annan hamn, tas upp i ett av revyns nummer.
Prologen är lite avancerad. Den går på melodin ”Thriller” från Michael Jacksons reportoar. Sången är en hyllning till de personer, inte minst tidigare manusförfattaren Roland Olsson, som efter många års uppsättningar inte längre är med. Det thrillerartade handlar om att klara sig utan dem.
– Fast Roland har i alla fall skrivit en text, som vi tycker mycket om, säger Anna.
Och Palten berättar att det är en nyskriven text på gutamål till ”Seasons in the Sun”, som sjungs av Julia Westberg och som handlar om påtvingad flykt:
– Vad skulle hända oss om vi skulle behöva lämna Gotland? är en fråga som ställs.
Andra utblickar utanför Gotlands stränder anas också i revyns affisch, där Nordkoreas och USA:s ledare blänker som juläpplen i granen.
Kapellmästaren Patric Lytholm, musikerna och de flesta av skådespelarna har varit med förr. Nya på scenen är bland andra Niklas Sojde och Mari Winarve. Om den senare kända radiorösten säger Palten:
– Vi brukade få vara med i hennes kafe på P4 Gotland, men sen las det ner. Så nu får hon komma till oss i stället.
Paltens karaktär med sopkvasten dyker upp i år igen och reflekterar kring #metoo – kampanjen.
– Det blir en drift med försvarstalen vi män har. Och jag kanske ger mig på de riktigt stora svinen.
Anna Jankert tycker det roligaste är nummer där hela ensemblen deltar.
– Jag gillar dynamiken som kan uppstå då.
Om udden i numren säger hon:
– Det har väl hänt att folk tycker vi ska vara mer elaka. Och vasst ska det vara, men det är en balansgång. Man måste vara påläst – och det är jätteviktigt att kritik framförs med finess.
Palten ger några regianvisningar, Patric slår in orkestern, Wilma ruskar på mopskroppen.
– Hur ska det här gå? säger Anna.
Svaret kommer på trettondagsafton, när ”Knallhattar & Frostslipsar” har sin premiär.