På nordöstra Gotland på väg mot kalkbrotten vid Smöjen ligger Lörje Gård. En bit in i skogen står tre byggnader helt avskilda från sin omgivning. Husen som byggdes runt förra sekelskiftet användes från början som disponentbostäder under kalkindustrins storhetstid. 1940 lades verksamheten ner och husen kom senare att ägas av Estniska Hjälpcentralen. Mellan 1949 och 1996 användes gården som sommarkollo för estniska barn.
Carl Kärsten är en av många kollobarn med fina minnen härifrån. Mellan 1986 och 1990 spenderade han sina somrar i Lörje och arbetade senare som städare och diskare på kollot. Han minns pingismatcherna i tjejhuset, hur de spelade kort på vinden och hur de smög ut från balkongen på kvällarna och gjorde hyss. Gamla militärbunkrar och kalkbrott i närområdet blev spännande platser att utforska. Det var också här hans intresse för arkitektur startade. Ett intresse som senare kom att bli hans jobb.
– Det här var en otrolig, fantastisk och mystisk plats för oss barn, säger Carl Kärsten.
För flera kollobarn gick sommartraditionen i arv. Carl Kärstens mamma som emigrerat från Estland var på början av 50-talet också kollobarn i Lörje.
– Det fanns nog ett behov för estländare att få ha en anknytningspunkt. Här samlades man och knöt kontakter, berättar han.
Carl Kärsten visar GT runt gården. Det första huset byggdes 1899 och är 400 kvadratmeter stort. Under kollotiden bodde där de äldre killarna. I huset fanns också kök, matsal och gårdens enda telefon. Han visar upp en dörr som barnen brukade kasta kniv på. Det andra huset, byggt 1907 till 1908 är 300 kvadratmeter stort plus vind. Där bodde tjejerna och de yngre killarna. På tak, väggar och dörrar har barnen ristat in årtal, namn och låttexter med mera. Carl Kärsten letar ivrigt efter sin mammas signaturer i en gammal garderob men hittar istället sin systers namnteckning. I tredje byggnaden, också kallad stallhuset fanns bastu, omklädningsrum, duschar och tvättstuga.
– Vi fick egentligen inte vara där så mycket men vi brukade smyga dit och sitta och tälja, berättar Carl Kärsten med ett leende.
1996 ansågs husen inte vara i tillräckligt gott skick och verksamheten lades då ner. Sedan dess har Carl Kärsten med flera haft en dröm om att kunna ta tillbaka gården. 20 år efter nerläggningen gjorde Ivar Algvere, före detta kollobarn och ledare, slag i saken. Han samlade en grupp gamla kollobarn och tillsammans köpte de gården. Nu driver de cirka 60 medlemmarna aktiebolaget Lörje Gård AB. Tillsammans vill de göra gården beboelig året runt samtidigt som de vill bevara de gamla husens charm.
– Vi försöker hålla rummen så klassiska som det bara går, berättar Carl Kärsten.
Mycket ska göras för att man ska kunna bo här året runt, men den förra ägaren Birgitta Gustafson har tagit väl hand om fastigheten. Bland annat har hon fixat taken, vilket Carl Kärsten är mycket tacksam för.
Lörje Gård bär på en lång historia, den finns bokstavligen inristad i väggarna. Nu när gården är tillbaka i kollobarnens händer kan historien fortsätta.
– Nu är det både små och stora saker vi måste ta tag i, säger Carl Kärsten och kollar på de stora vita kalkstenshusen.