I början av november kom katten Nestor till Gotlands katthem. Han var kastrerad men saknade id-märkning. Därför påbörjade personalen ett arbete med att försöka hitta ägaren.
– Det gjordes efterlysningar på sociala medier och i tidningen, berättar Ingrid Narverud som under en tid har varit volontär på katthemmet.
När ingen hade hört av sig efter en månad valde hon att adoptera Nestor, som numera heter Månsi.
– Vi föll för varandra. Man kan säga att det var kärlek vid första blicken, säger hon.
I januari fick Ingrid Narverud plötsligt veta att en familj hade hört av sig och hävdade att Månsi kanske var deras katt som försvann i oktober. Eftersom katten ej var registrerad gick det dock inte att bevisa. Familjen skulle ha besökt Ingrid Narverud för att titta på Månsi, men de valde att inte göra det. Som det ser ut nu kommer Månsi därför stanna i sitt nya hem. Situationen väckte däremot en del frågor hos Ingrid Narverud kring vad det är som faktiskt gäller när man har adopterat en katt: Vem är det egentligen som har äganderätten?
Enligt Christina Gileforte, jurist och ordförande på Gotlands katthem, så är det vanligtvis den som har adopterat katten som äger den. Men det finns undantag.
– Det beror på omständigheterna. Inom juridiken är det vanligtvis aldrig svart eller vitt och det är viktigt att förstå att man som ägare till en försvunnen katt måste vara aktiv i sitt sökande och även kunna bevisa att katten tillhör dem.
Men även om den "första" ägaren dyker upp och kan bevisa att katten tillhör denne så behöver det inte automatiskt betyda att de vill att djuret ska lämnas tillbaka. Christina Gileforte berättar istället om fall där den första ägaren har låtit djuret vara kvar hos sin nya familj. Där menar hon att det handlar om att ha en dialog med båda parter, och det är något som katthemmet ansvarar för.
– Vi står för den processen för den nya ägaren ska inte behöva bli inblandad.
För som tidigare nämnt så är det vanligtvis den som har adopterat katten som är ny rättmätig ägare. Att två ägare hamnar i fejd kring en katt är däremot ingen vanlig situation på Gotland enligt Christina Gileforte. Däremot säger hon att det finns ett enkelt sätt att undvika att ens katt försvinner och får en ny ägare. Det är att id-märka och registrera djuret.
– Jag uppmanar alla att ID-märka och registrera sina katter. Det är inte dyrt och det är enkelt sätt att försäkra sig om att det inte uppstår några frågetecken kring äganderätten om katten kommer på villovägar, säger hon.
Ingrid Narverud känner sig nu lugnare och ser fram emot att få ta hand om tioåriga Månsi.– Det viktiga är att den här katten får leva bra sin sista tid, säger hon.