Halv tre på natten vaknade han och skulle dricka, men då var vattenflaskan i tältet djupfryst. Innan solen har gått upp kikar Philip Willners ut i den krispiga morgonen vid Ihrevikens strand. Termometern visar tio minusgrader.
– Jag stoppade flaskan i sovsäcken. Jag fungerar som en mänsklig mikro och nu har jag både vatten och filmjölk i sovsäcken, säger han och konstaterar att vattnet tinat och går att dricka igen.
Långfärdscykling har blivit en viktig del av livet för Philip Willners. 2005 startade han cykelloppet Gotland 360 och sju år senare började han utmana sina gränser med äventyrscykling.
– Jag och min exfru har cyklat på Nya Zeeland, i Japan och Taiwan. 2017 cyklade jag från Barcelona hem till Gotland, via Gibraltar och längs Rhône via Schweiz, 300 mil på 28 dagar, säger han.
När corona satte stopp för cykelturen till Italien besteg Philip Willners istället Kebnekaise, efter att först ha cyklat de 240 milen dit.
– Jag anser mig inte vara en jättetuff kille, men jag hade släpat mig upp med trasiga hälar och när jag såg toppen forsade tårarna fram. Hem fick jag ta tåget, säger han och visar med händerna hur stora köttsåren på hälarna då var.
Så snart det går är planen att ta cykeln till Italien, och färjan från Neapel.
– Innan min mamma dog lovade jag henne att släppa den skyddsängel i luffarslöjd som jag gett henne i Blå grottan på Capri, där hon simmat en gång. Det löftet måste jag uppfylla, säger han.
Efter en natt i tält vid Hammars i Norrlanda i december föddes idén på att tälta i öns alla socknar, även om det är vinter.
– En gång i månaden ska jag cykla till en ny socken. Det ska vara lite luffarliv och innan jag fyller 70 har jag klarat av alla socknar, säger Philip Willners och berättar att Rute socken prickades av natten mellan fredag och lördag sedan han skottat blötsnö från tältplatsen med medhavd skyffel.
På snöiga vägar via Bunge och Ar nådde han Ihreviken i lördags eftermiddag, där tältet slogs upp strax ovanför vattnet.
– Det är en otroligt stor fördel att tälta på vintern, man slipper alla myror och myggor, säger han.
Medan Philip Willners berättar om drömmen som hans barn har förbjudit honom från att genomföra, cykla till Kilimanjaro och hem igen efter bestigningen, plockar han ihop tält och packning för att cykla hem igen. Med stelfrusna fingrar går tältpinnarna inte att få upp:
– De har frusit fast!