Corona blottar bristerna inom äldreomsorgen

– Alla som kan något om åldrande visste att det skulle bli såhär. Det var den första tanken du tänkte när viruset började spridas – hur går det för äldreboenden och hemtjänsten? säger Ingmar Skoog, professor och föreståndare för Centrum för åldrande och hälsa vid Göteborgs universitet.

Trots den svenska coronastrategin om att skydda de äldre har smittan tagit sig in både på äldreboenden och inom hemtjänsten. I dag finns smittan på äldreboenden över i princip hela landet. Det rör sig om allt från enstaka fall till stora utbrott med flera dödsfall.

Sverige är samtidigt inte unikt i att ha fått in smittan inom äldreomsorgen. Även i Norge har merparten av de avlidna den senaste veckan bott på äldreboenden. Belgien, Spanien och Storbritannien har också rapporterat ett stort antal döda på dylika boenden.

Förutsättningarna inte optimala

Hur smittan tagit sig in i den svenska äldreomsorgen är inte klarlagt. Folkhälsomyndigheten tittar på det.

Men enligt äldreforskare är det sannolikt att den pressade situationen på äldreboenden och i hemtjänsten bidragit. Kommunernas förutsättningar för att minska smittspridning till sköra äldre var inte optimala med personalbrist och dålig kontinuitet.

– Det här blottar en brist som funnits i äldrevården i många år, säger Ingmar Skoog.

Äldreomsorgspersonalen har under lång tid försummats, säger Marta Szebehely, professor i socialt arbete med inriktning mot äldre vid Stockholms universitet.

– Det har blivit en mycket hårdare tidspress och man jobbar mycket oftare underbemannat. Att då hinna sköta hygien och sedan också organisera jobbet så att man faktiskt inte går mellan en sjuk och en frisk blir givetvis mycket svårt, fortsätter hon.

Timvikarier en sårbarhet

Ingmar Skoog påpekar att de äldre träffar många olika vårdare varje vecka, ofta mellan 10 och 20 per vårdtagare. Varje vårdare har i sin tur kontakt med många vårdtagare.

– Det är fullständigt uppenbart vad det innebär för smittspridning, konstaterar han.

Kommunernas besparingar medför också att verksamheterna sällan har fler fastanställda än absolut nödvändigt. Det innebär ett stort behov av timvikarier som kommer och går. Enligt Sveriges Kommuner och Regioner är var femte person inom den kommunala äldrevården timanställd.

– Många är unga, outbildade. De kanske inte ens märker att de är smittade, men det kan också vara så att de inte vågar notera en liten känning i halsen eftersom de som timanställda helt förlorar sin inkomst om de är hemma, säger Ingmar Skoog.

Det är problematiskt att pengarna till äldreomsorgen under en lång tid inte har hängt med ökningen av antalet äldre, enligt Marta Szebehely.

– Verksamheterna har blivit allt mer resursknappa. Det är kopplat till att äldreomsorgen alltid haft låg status, det är inte ett attraktivt jobb, det är låga löner, säger hon.

"Uppmärksammade sent"

Äldreforskarna är kritiska till att myndigheterna inte tillräckligt snabbt insåg att äldreomsorgen behövde både extra resurser och skydd.

– Väldigt sent uppmärksammade man att även personalen inom äldreomsorgen behöver skyddsutrustning, säger Marta Szebehely.

Kanske insåg man inte hur sjuka de äldre på äldreboenden är, tror hon.

– Det har väl att göra med hur det spreds i Italien, där smittan tog sig in på sjukhus. Då lade man väldigt mycket krut på att hindra det, och lyckades bra med det. Men man missade att se de jättesjuka gamla som finns på äldreboendena i den svenska äldreomsorgen, säger hon.

Central funktion

Ingmar Skoog framhåller att myndigheterna tidigt borde ha inrättat en nationell samordning för äldreomsorgen med anledning av epidemin.

– Ett av problemen är att det är splittrat på så fruktansvärt många olika ansvariga. Vi har 290 olika kommuner och otaliga privata vårdgivare. Man borde ha tillsatt en central funktion som kunde ha gått ut med skarpa riktlinjer för att skydda sköra äldre från smitta, säger han.

Han tycker också att det är märkligt att experter på äldre och åldrande har saknats i diskussionen och inte heller blivit rådfrågade av ansvariga myndigheter.