Intagen låg bältad i sin egen urin

På Kriminalvårdens anstalt Salberga spändes en intagen i februari 2019 fast i en bältessäng och fick sedan ligga där i 15 timmar.

När han efter drygt tre timmar behövde uträtta sina behov erbjöds han, med hänvisning till säkerhetsskäl, inget annat alternativ än att fastspänd göra det i en vuxenblöja, enligt JO:s utredning.

Den fastspände mannen tackade dock nej till detta eftersom han tyckte att kändes "fruktansvärt kränkande". Den intagne uträttade så småningom sina behov och blev därefter liggande i sin egen urin.

Chefsjustitieombudsmannen Elisabeth Rynning skriver i beslutet att hon inte haft möjlighet att göra någon fullständig värdering av om bältningen av den intagne vid det aktuella tillfället var nödvändig och om ett toalettbesök inte gick att genomföra av säkerhetsskäl.

Snarare minuter

Enligt Europarådets särskilda kommitté mot tortyr (CPT) bör bältesläggning endast användas som en sista åtgärd för att förebygga risk att en person skadar sig själv eller andra. Varaktigheten bör vara så kort som möjligt, vanligtvis minuter snarare än timmar.

JO skriver att det, trots att en fullständig värdering av åtgärdens nödvändighet inte gått att genomföra, finns "allvarliga betänkligheter när det gäller Kriminalvårdens proportionalitetsbedömningar i detta fall".

Hon är mycket kritisk till att dokumentationen i den intagnes journal gällande bältesläggningen är mycket bristfällig vilket gjort det svårt att utvärdera händelsen i efterhand.

– Det är ju 15 timmar och det är en mycket lång tid. Det måste krävas väldigt speciella omständigheter. Men det går inte att utläsa ur dokumentationen och då har man väldigt svårt att i efterhand bedöma om det varit proportionerligt, säger Elisabeth Rynning till TT.

I ett anslutande beslut konstaterar hon att det nuvarande regelverket för bältesläggning i Kriminalvården inte uppfyller de rekommendationer som CPT lämnade till regeringen efter sitt besök i Sverige 2015.

Se över lagen

Elisabeth Rynning säger till TT att det finns starka skäl att se över fängelselagens och häkteslagens bestämmelser om fängsel och bältesläggning.

Det regelverk som i dag finns inom Kriminalvården är bara allmänna bestämmelser om proportionalitet och att man måste använda sig av minsta ingreppets princip. Det vill säga att om man kan lösa problemet på ett mindre ingripande sätt ska man göra det. Och det räcker inte, tycker chefs-JO.

– Om man över huvud taget ska ha bältesläggning i Kriminalvården så behövs det betydligt bättre reglering. Men man kan naturligtvis fundera över om den här åtgärden över huvud taget ska användas, säger Elisabeth Rynning.

JO gör därför en framställan till regeringen om en översyn av lagstiftningen.

– Grundproblemet är att rättssäkerhetsgarantierna är ganska otillfredsställande när det gäller bältesläggesbestämmelser inom Kriminalvården. Det är betydligt tydligare regler när man tar till motsvarande åtgärder inom rättspsykiatrin eller tvångspsykiatrin. Där finns det tidsgränser och andra kontrollåtgärder.