Fem kvinnor sitter samlade runt ett bord på Röda korset i Fårösund. Över en kopp kaffe blickar de tillsammans bakåt i tiden och minns hur de lärde känna varandra.
– Jag kommer ihåg när bussen rullade in och vi hade ett första möte med alla nyanlända. Du och dina systrar satt blyga i ett hörn av rummet, säger Kerstin Blomberg och tittar på Maria Azizi som sitter mitt emot henne.
Blygheten verkar till viss del finnas kvar hos 28-åringen, men när Maria Azizi berättar om det hon har gjort sedan hon kom till ön sätter hon sig plötsligt lite rakare i stolen. Förutom att studera svenska har Maria Azizi nämligen även lärt sig att cykla och simma.
– Jag gillar allt med att simma. Mina systrar med, säger hon.
Simskolan på lördagar är bara ett exempel på vad initiativet "Tillsammans på norr" har startat i Fårösund. Utöver det har de även arrangerat exempelvis spelträffar, knytkalas och cykelskola.
Det var när flyktingvågen nådde ön år 2015 som flera invånare kände att de ville bidra till integrationen i samhället. Det som växte fram ur den viljan var just Tillsammans på norr. Tanken både var och är att skapa samarbeten för att välkomna nyanlända på bästa sätt. Och det verkar som att de har hittat ett framgångsrecept, för det är många av de nyanlända som har valt att stanna kvar i Fårösund – trots möjligheten att flytta både till Visby och fastlandet.
– Jag tror att många vill vara kvar här då de har känt sig sedda och accepterade. Styrkan är engagemanget och medmänskligheten. I ett litet samhälle blir det mer personligt, säger Susanne Serck.
Ikram Mohamed från Somalia bekräftar hennes gissning. Hon kom till Fårösund i april 2018 tillsammans med sin 11-åriga dotter Saya. Innan dess hade de bott i Kalmar.
– Jag tycker inte att Fårösund är för litet. Det bästa är personerna och aktiviteterna. Det finns så snälla personer här. Som Gunilla, säger hon och tittar på kvinnan vid hennes sida.
Gunilla Dufour är Ikram Mohameds kontaktperson. Det innebär att hon bland annat hjälper till när Ikram behöver kontakta dotterns skola, myndigheter eller vården etcetera. Förutom att vara en hjälpande hand så handlar det enligt Gunilla Dufour också om att skapa ett band och en relation.
– Jag är som en svensk extraresurs, en vän och ibland till och med som en mormor. Jag tycker det är viktigt att de som kommer får bästa förutsättningarna för att integreras, säger hon.
Kerstin Blomberg framhäver också vikten av umgänget som en del av integrationen. Där har Tillsammans på norr också nästa utmaning säger både hon och Susanne Serck. De har nämligen märkt att engagemanget från svenskarna har svalnat med åren.
– Jag önskar att fler svenskar skulle komma på aktiviteterna. För de nyanlända vill lära sig svenska men hur ska de kunna lära sig om de inte har någon att prata med, säger Kerstin Blomberg.
Susanne Serck tror att en av anledningarna till att antalet personer som engagerar sig har minskat är att flera av dem gav mycket i början och att vissa till och med brände ut sig. Sedan tror hon också att det kan handla om rädsla.
– Jag reagerar på att många är rädda och tror att de inte ska förstå varandra. Men jag pratar ju inte heller deras språk. Man får försöka tillsammans, säger hon.