LRF:s undersökning visar att 46 procent av de 3 713 tillfrågade företagen inom 30 branscher i landet har minst en kvinna i ledningen.
35-åriga Elise Pettersson i Stånga tog tillsammans med sin bror Mattias över släktgården för några år sedan. De har investerat i ny- och ombyggda djurstallar till gårdens 140 mjölkkor och ungeför lika många ungdjur. Föräldrarna bor kvar på gården och har behållit skogen i sitt företag, där det också finns en mindre fårbesättning.
– Vi driver allt som ett familjeföretag. Vi har haft stor stöttning av mamma och pappa och så var det även när de drev det, då var det vi som stöttade och hjälpte till, säger Elise Pettersson.
Redan när brodern var liten var det självklart att han skulle ta över gården. Elise har däremot alltid haft ett nära förhållande till gården och jobbat på alla lov och ledigheter, men det fanns inte i hennes planer att ta över.
– Det här stället sitter i ryggraden, att det ska funka här. Men jag var ganska säker på att jag inte skulle bli bonde. När vi var barn kunde jag se att mamma och pappa jobbade väldigt mycket och inte kunde vara lediga på helgerna.
År 2012 investerades det i fler mjölkkor och mjölkrobotar, vilket gjorde dem mindre bundna till gården.
– Man kan lägga mer tid på att vara med djuren och se till att de mår bra och mindre tid på det rent fysiska, säger Elise Pettersson.
I samband med ombyggnationen spenderade Elise all ledig tid på gården, vid sidan av arbetet som restaurangchef på Gumbalde i Stånga.
– Det var brorsan som tyckte att "du är ju ändå här hela tiden, ska du inte vara med?".
Och så blev det. Elise och Mattias driver företaget som ett aktiebolag, med lika stort ansvar och inflytande.
– Vi har 50/50 och alla beslut tar vi tillsammans. Så var det för mamma och pappa också, men det var pappa som stod på pappret, berättar Elise.
Bror-Erik Pettersson tog över gården 1975 efter sina föräldrar och året efter gifte han sig med Eva. Som i så många lantbruksföretag drevs gården som enskild firma, trots att Eva la lika mycket tid och arbete i företaget som sin man. Men efter flera decennier såg hon till att också stå som ägare till företaget.
– Jag hade en del pengar från ett arv med mig som bara gick in i gården utan att jag fick något tillbaka. På sikt kändes det inte bra, jag jobbade ju lika mycket som min man. Det var betungande för mig att jag la in en massa jobb, jag behövde vara med på riktigt, säger Eva Pettersson.
Elise Pettersson tycker inte att det är svårt att vara kvinna och lantbrukare.
– Jag tycker att det finns rätt många drivna tjejer här omkring och jag tycker att jag fått mycket pepp från andra i branschen, även från den äldre generationen.
Även om jämställdheten ökar inom de gröna näringarna, finns det fortfarande generella skillnader mellan könen. Kvinnorna återfinns i högre grad bland företag inom djurproduktion, turism och livsmedelsförädling och männen dominerar inom växtodling och entreprenad. Mönstret återspeglas även i rollfördelningen mellan Elise och hennes bror. Det är Mattias som är mest intresserad av växtodlingen, medan Elise helst arbetar med korna.
– Det är djuren som är hjärtat, det är där jag vill vara, säger hon.
Elise Pettersson ser ljust på framtiden, trots osäkerheten med mjölkprisets utveckling. Företaget har till och med kunnat anställa en person.
– Det har varit en trend att fokusera på bara en gren, men vi har alltid även haft lite skog, lite lamm och tidigare även lite grisar. Vi köper och säljer inga djur, kvigorna går till egen rekrytering och tjurarna går till slakt, förklarar hon.