Det fanns först en tanke att, för att spara redaktionens tid och resurser, återanvända en intervju, publicerad i december 2009.
Den inleddes så här:
”33 år som politiker fick räcka. Nu lämnar Björn Jansson rollen som oppositionsledare.
– Jag vill ha en annan kvalitet i livet än vad politiken kan ge mig i dagsläget, säger han.”
Bara att byta ut några ord och sifferuppgifter så skulle ingen märka något. Men så gör vi förstås inte.
Därför ses vi verkligen i Janssons ämbetsrum i rådhuset på Visborg. För nu, snart, är det slut på riktigt. I maj fyllde han 65 och i onsdags kväll valdes Meit Fohlin (bilden) att ta över rollen som regionstyrelsens socialdemokratiske ordförande.
Han gjorde comeback i mars 2015, sedan företrädaren Åke Svensson tvingats avgå och hamnade från en sekund till nästa oväntat i den hetluft där åsikterna viner.
Det hade ingen kunnat tro, så hur kan vi vara säkra på att du verkligen slutar den här gången?
– Nej, du, det blir inga fler comebacker. Förra gången, 2009, hade jag verkligen tappat lusten. Men när Åke bad mig komma tillbaka som ordförande för socialnämnden vaknade intresset igen. Till den här posten kom jag i ett läge där uppgiften var att försöka skapa stabilitet i ett sargat parti. Nu väljer jag att lämna för att partiet ska få en tydlig kandidat inför valet, både inför sig självt och inför väljarna.
Vad ska du göra med all ledig tid!?
– Säga ja till mycket mer än tidigare, under de 40 år jag varit aktiv inom politiken är det mycket som fått stå åt sidan, nu är det tid för allt sådant. Film, studiecirklar, vinklubbar...att kunna tacka ja utan att titta i almanackan först och utan att behöva läsa en massa handlingar.
Få människor önskar i slutet av livet att de hade jobbat mer.
– Nja, så känner inte jag. Jag har trivts med det här, även om jag fått avstå en del privata saker har jag fått uppleva mycket intressant i jobbet, få inblick i skeenden och träffa spännande människor. Men från början fanns det inte ens i sinnebilden.
Vad då, menar du?
– Att bli politiker, inte när jag började som sjukvårdsbiträde 1975. Men så kom intresset, Palme väckte en massa frågor i mig och fick mig att vilja delta i samhällsutvecklingen. Nu har jag levt med politiken och fackföreningsrörelsen, ordförande i partiet är det enda jag aldrig varit.
Hur har dessa år format dig som människa?
– Jag har lärt mig hantera mitt humör, det kunde vara hetsigt i början. Jag kan brinna av i dag också, men är också mer ödmjuk. Min framtoning är ganska stillsam, tror jag. Trygg, stabil. Politiken har lärt mig att hantera människor, processa frågor och nå breda lösningar.
Men det går hett till i diskussionerna ibland.
– Ja, och det är fascinerande. Vi pangar på varandra i debatten men det finns aldrig några hard feelings efteråt. Det tror jag folk i allmänhet inte förstår. Det är hur en fråga löses man blir förbannad på, inte personen.
Så du skulle lätt kunna bjuda hem Eva Nypelius, oppositionsrådet, på en fredagsmiddag?
– Absolut, det skulle gå utmärkt.
Förresten, jag trodde du skulle ha kostym i dag.
– Nej, det blev lite lättare i dag, det är ju varmt ute! Men jag är en av få som har kostym ganska ofta, alltid i fullmäktige, till exempel.
Är det viktigt?
– Det är ändå högsta beslutande organ, det är inte platsen för shorts och t-shirt, riken är att det blir för slappt.
Hur många kostymer har du?
– Fem, sex, kanske sju, av olika årsmodell. Och så kombinerar jag kavajen med olika byxor, chinos kanske, det går att växla.
Nu när du slutar, vad ska du göra med kostymerna då? Skänka dem till Kupan?
– Nej, jag fortsätter i fullmäktige, förmodligen även under nästa mandatperiod, fram till 2022. Det är för roligt och intressant med politik för att sluta. Så kostymerna ska nog komma till användning.
En annan sak: jag vet att du har Jimi Hendrix ”Electric Ladyland”-LP i original. Vad har du mer?
– Vad jag har mer? En hel massa Bang Olufsen-prylar, det kommer hela tiden ny teknik som jag gärna köper upp mig på. Fast tv:n är gammal, den är från 2009, tror jag.
Fast det var en parentes. Du fortsätter i fullmäktige, säger du. Och då sitter du förstås där och recenserar den som tagit över efter dig?
– Inte recenserar, kanske. Men funderar på hur jag skulle gjort. Jag tänker ofta på Jan Lundgren, hur han skulle agerat i olika frågor. Det har varit till hjälp för mig.
Okej, nämn några beslut du är nöjd med att ha varit delaktig i.
– Strukturplanen för äldreomsorgen som vi tog 2004, den blev bra. Den gjorde att det behölls särskilda boenden i Östergarn och Burgsvik, trots att befolkningsunderlaget där egentligen är för litet. Men här tog vi istället hänsyn till den geografiska spridningen. Och kundvalet som gjorde det möjligt att välja hemtjänst, vilket kanske inte är en traditionell socialdemokratisk ståndpunkt, blev också bra.
Och om du vänder på det, ibland blir det ju fel.
– Det har varit tungt då vi lagt ner brandvärn, allt som berör människors trygghet och känslor är oerhört svårt. Och tomtförsäljningen på A 7 här under våren, där var det mycket som blev galet.
När du började var S det största partiet och det var aldrig någon tvekan om egen majoritet. I dag är det ett annat politiskt landskap med till dels en helt ny typ av partier. Hur reflekterar du över det?
– Jag tror partierna har problem över lag. På den tiden köpte väljarna ett helt koncept, i dag är det mer ombytligt i väljarkåren. Blockpolitiken är inte bra i alla lägen, det blir ofta för låst. Först en kompromiss inom majoriteten, sedan ytterligare en med oppositionen...ibland kan det hindra de lösningar som vore det bästa för Gotland.
Varför lämnar ni över allt till Tommy Gardell?
– Va?
NMR i Almedalen, p-avgifterna, Natura 2000-debatten, vattenfrågan och hela svenska säkerhetspolitiken i samband med Nord Stream 2...allt hamnar hos honom. Allt!
– Nja, det där är mest formaliteter...det är frågor som ligger under tekniska nämndens ansvar och då landar det till slut i ordförandens knä. Som att ta beslutet att säga nej till Nord Stream, till exempel. Men jag håller med om att det är rätt många publika frågor.
”Ibland är du bara närvarande fysiskt” säger din särbo Catharina, har du berättat för mig.
– Ja. Men nu får jag nog mer tid att vara närvarande i våra samtal. För visst, ibland svävar jag i väg och svarar på något jag tror att hon frågat, då får jag lite skäll. ”Skärp dig” säger hon.
Du fyllde nyligen 65, hur gammalt är 65 nu jämfört med när du var 20?
– Oj, oj, oj...den som var 65 då kunde lika gärna vara 100! En som var 30 var ju gammal. Det har hänt något där, folk lever längre, 65 är egentligen för låg som pensionsålder, kan jag tycka.
The Rolling Stones kommer till Sverige i oktober, ska du se dem?
– Ja, det blir åttonde gången. Om jag inte hade köpt biljetter vet jag att jag skulle ångrat mig. Det blir som ett måste. Förra gången, 2014, hade jag med mig mitt bonusbarnbarn Lucas, den här gången följer hans bror Theo med, det blir kul.
Och när du står där på Friends arena, visst är det du som är Mick Jagger då? Erkänn.
– Nja...jo, det var ju pojkdrömmen att bli rockstjärna. Jag glömmer aldrig när jag hörde Stones första gången hos min kusin Ola och sen cyklade till Wessman&Pettersson och köpte ”den där LP:n med Satisfaction”. Det har hängt med sedan dess.
Så om du är Mick Jagger i regionstyrelsen, vilka är de andra i The Region Stones?
– Ja, det var ju en fråga...Charlie Watts är stabil trummis som håller rytmen, jag får nog sätta Brittis Benzler där. Keith Richards...vem är Richards? Han är rätt innovativ, ungefär som Lars Thomsson, skulle jag säga. Och Ronnie Wood...min Wood är Meit Fohlin. Vi ska väl ha en basist också, även om Bill Wyman slutat. I mitt band spelar Eva Nypelius bas. Brittis och Eva i rytmsektionen, det blir bra det.
Hur mycket kommer du att sakna mig och alla andra i lokalmedia nu när du kliver åt sidan?
– Jag kan inte förneka att det varit roligt att vara påpassad och att min ståndpunkt varit intressant. Mitt förhållande till media har alltid varit i grunden gott. Så det blir lite tomt, det tror jag. Men samtidigt skönt och slippa ha åsikter om allt.
Fullmäktigesammanträdet på måndag blir Björns sista som regionstyrelsens ordförande, ppå onsdag avtackas han, allra sista uppdraget blir i samband med Island Games, som invigs på midsommardagen. Men 30 juni är det slut, då dansar Jansson ut.