När Jan Ullberg åkte med en hjälpsändning till Gammalsvenskby i Ukraina för ett år sedan möttes han av pansarfordon och en söndersprängd väg.
Januari
I januari 2023 packade Sofia Hoas tillsammans med Lars Thomsson och Jan Ullberg en bil full av förnödenheter som skulle köras till Gammalsvenskby i Ukraina. I lasten fanns batterier, pannlampor, ljus, elverk och kläder som föreningen Svenskbyborna samlat in.
Vägen fram till Gammalsvenskby var söndersprängd och kantades av rester som vittnade om strider i området. Men väl framme möttes hjälpsändningen av glada tillrop och öppna famnar.
Nu har ytterligare ett år gått och situationen i Gammalsvenskby har förvärrats.
– Det är värre än någonsin, det har eskalerat under hösten, säger Sofia Hoas som är ordförande i föreningen Svenskbyborna.
Kyrkan, kommunhuset, skolan, vårdcentralen, kulturhuset och många civila byggnader har förstörts av ryska bomber.
– 80 till 90 procent är förstört, säger Soifa Hoas som har daglig telefonkontakt med byn.
I oktober lämnade de sista sex barnen Gammalsvenskby under en tvångsevakuering. Nu finns endast cirka 200 personer kvar varav de flesta är gamla och sjuka.
Av det som tidigare var en förskola finns nu bara spillror kvar.
Ukrainska styrkor befriande byn den 11 november 2022, men ryssarna fortsatte att beskjuta Gammalsvenskby.
Byn har sedan dess kontinuerligt utsatts för ryska drönar- och artilleriattacker.
– Det är en lång frontlinje längs med hela floden Dnjepr där Ukraina inte har något försvar. Nu ligger Gammalsvenskby mitt i frontzonen, säger Sofia Hoas.
Hon berättar att många blev glada när ockupationen var över för att det innebar en större chans att de skulle få vara fria och slippa tillhöra Ryssland, samtidigt visste de att det fanns en risk för att de skulle hamna i frontzonen.
– Det sa ryssarna också när ockupationen upphörde: "Vi kommer att bomba er från skyn", eller något liknande, berättar Sofia Hoas.
I början av 2023 gick Ryssland in med artillerield och drönare.
– I februari började döden. Ett ungt par i 30-årsåldern låg och sov i sitt hus när det träffades av artillerield, sen började fler och fler fly eftersom det var för farligt att vara kvar. I april föll de första tunga flygbomberna, gamla sovjetiska glidbomber som släpps från flygplan, säger Sofia Hoas.
Terrorbeskjutningen fortsätter och flera civila har mist livet.
– Det känns jättejobbig, vi hade inte kunnat föreställa oss att det skulle bli såhär. Innan terrorbombningarna började hade man inte trott att det skulle bli så här tung beskjutning eftersom det inte finns några militära mål i byn. Det är så otroligt meningslöst, säger Sofia Hoas.
För ett år sedan packade Sofia Hoas, Lars Thomsson och Jan Ullberg förnödenheter som skulle med till Gammalsvenskby.
Sedan Jan Ullberg packade förnödenheter i sin bil hemma hos Sofia Hoas i Vänge har hjälpsändningarna till Gammalsvenska by fortsatt. Behovet av saker som värmebriketter, varma kläder, sovsäckar och byggplast är stort.
De som är kvar i byn gömmer sig i källare men samtidigt som man måste elda för att hålla värmen finns det en rädsla för att de ska bli beskjutna.
– Röken syns från skorstenarna. Fler och fler känner att de verkligen inte kan vara kvar eftersom de skjuter på civila, säger Sofia Hoas.
Föreningen Svenskbyborna har även hjälpt till med att få fram mediciner från Visby lasarett och utrustning för äldre som Hattstugan i När har skänkt.
Trots att kriget fortfarande rasar finns det hopp om att det snart ska bli bättre. Och vissa tror, enligt Sofia Hoas, att Ryssland är mycket pressat och att de snart måste flytta sig till andra sidan floden.
– Förhoppningen är att ryssarna ska drivas ut, då skulle Gammalsvenskby komma ut ur frontzonen och de skulle slippa den dagliga beskjutningen.
Terrorbeskjutningen har förstört det mesta i Gammalsvenskby.
Nu görs mindre reparationer med byggplast.
– Som det är nu går det inte att fundera på att bygga upp något, det är knappt att det är värt att bygga men vi hoppas att man kan komma tillbaka och bygga upp byn på ett bättre sätt.
En risk är att unga personer inte väljer att komma tillbaka menar Sofia Hoas:
– Det är svårt att ha framtidstro i en grushög. Samtidigt kan man bygga upp på ett bättre sätt. Man vill ha kvar en del av det kulturhistoriska men det kan även vara viktigt med saker som bredband så att man kan jobba på distans.
Svenskbyborna är en grupp människor som härstammar från byn Gammalsvenskby vid Dnjepr i dagens Ukraina. Till största delen svenska bönder från ön Dagö utanför Estlands kust, men även kolonister från Danzig, krigsfångar från Sverige, tyska kolonister från grannbyar samt ryska och ukrainska personer som gift in sig eller intagits i bygemenskapen.
En vision är att Gammalsvensk by kan bli en by med exempelvis framtidens avloppssystem som svenskar kan åka och titta på.
– Vi måste tänka på möjligheterna nu, hur gör vi för att det ska bli en attraktiv by?
Gammalsvenskby ligger enligt henne egentligen väldig vackert vid floden.
– Det kommer att behövas många traumacenter efter kriget och då kanske kunde vara ett hälsocenter. Plus att man kan satsa på småskalig utveckling med bra produkter, lite som vi har gjort på Gotland.