Johan Arvidsson är landskapsingenjör inom teknikförvaltningen och arbetar med grönfrågor inom kontoret för mark- och stadsmiljö.
Under hela sitt yrkesliv har träden står i fokus för honom. Tidigare var han under många år kyrkogårdsingenjör inom Svenska kyrkan och sedan dryga året alltså inom Region Gotland.
För närvarande inventerar han alla träd inom Visby stad som står på förvaltningens mark, detta arbete ska i sinom tid utmynna i en trädvårdsplan.
– Det är viktigt att ha koll på vilka träd som finns hur de mår. Träd kostar pengar och genom det här kan vi få en mer långsiktig plan för vad behöver göras, säger han.
När den här intervjun görs går Johan i sin gula väst bland lind och lönn i den lilla parken intill den gamla järnvägsstationen i Visby.
Det här är den checklista han följer:
- Trädets höjd mäts, ofta klarar han det med ögonmått, men höjdmätare finns också till hands.
- Kronans diameter stegas upp.
- Stammens omkrets mäts med måttband 1,30 över marken, en koefficient ger sedan den skyddszon för schakt som rotsystemet kräver utan att skadas.
- Artbestämning, åldersbedömning och vitalitet bedöms och eventuella skador dokumenteras.
Det bedöms och noteras också vilket lagskydd det aktuella trädet står under:
– Alla träd med över 70 centimeters omkrets står under plan- och bygglagen, liksom de karaktärsträd som finns i Visby innerstad: Valnöt, mullbär och robini, också kallas falsk akacia, berättar Johan Arvidsson.
Fem träd på rad, exempelvis i alléer, lyder under biotopskyddslagen, även för särskilt skyddsvärda träd, de riktigt stora eller gamla, råder särskilda restriktioner.
Få saker väcker känslor på samma sätt som träd, särskilt när de av någon anledning ska tas ned.
Här minns vi ”TV-eken” utanför TV-huset i Stockholm härom året, vi minns popplarna vid S:t Hansskolan som togs ner och förstås tumultet kring almarna i Kungsträdgården när året var 1968, de som trots allt fick stå kvar.
Varför ofta dessa starka reaktioner, Johan?
– För att träd är känslor, de är viktiga för människor och förändring är alltid svårt. Men träd växer, blir gamla och kanske sjuka, då måste de ibland tas ner för att inte orsaka olyckor.
Johan Arvidsson har under sitt arbete delat in Visby i nio tårtbitar, tre av dem är avklarade under sensommaren, det är bästa tiden, då ger löven svar vad gäller artbestämningen.
Drygt 1 000 träd har han mätt, sammanlagt kommer han att inventera, tror han, omkring 4 000 stycken.
Allmänt sett, hur mår träden i Visby?
– Efter omständigheterna bra, det är tufft att vara träd i en stad och konkurrera med inte bara vatten och näring utan även trängas med ledningar under mark och byggnader ovan. Ambitionen är ju att de på sikt skall kunna må ännu bättre.
Lind är den art som är vanligast i Visby, tall förekommer också i mängd inte minst i Tallunden, det finns mycket oxel och i Almedalen är päron vanligaste sorten.
Den trädvårdsplan som inventeringen ska mynna ut blir bas för den fortsatta skötseln:
– Utefter den kan vi planera beskärning, nyplantering och annat utan att varje gång behöva ge oss ut och titta. Det är dessutom av vikt vid nybyggnationer och annan schaktning. Träd är viktigt, säger Johan Arvidsson.
Viktiga för rening av stadsluften, viktiga för folkhälsan, de står där utan att vi reflekterar över dess förekomst.
– Jag fascineras av träd som historiebärare, flera hundra år gamla träd som fanns redan när Linné reste på Gotland, säger han.
En trädvårdsplan över Visby är ett första steg, tanken är att fram i tiden utarbeta trädplaner även i Gotlands övriga tätorter.