Snittar med ädelost och löjrom till frukost. Nja, det tillhör inte vanligheterna, men när gotländsk media kommer på besök är det så klart lite extra!
DU&JAG
Det serveras kaffe och snittar med ädelost i representationsvåningen under den här intervjun. Utanför strålar solen över Rådhusparken i centrala Jönköping och där bortom träden: Vättern.
Sedan den 15 januari är Rådhuset hennes arbetsplats. Ja, hon har förstås ett vanligt arbetsrum också, chef över Länsstyrelsen som hon är, men till och från tar hon emot gäster i dessa salonger med sina knarrande parkettgolv.
Residenset är ett av landets yngsta, byggt 1884–1886, men icke desto mindre har allehanda potentater besökt våningen.
Nutida och forna kungapar, fullmäktigeordföranden, talmän och en och annan ostkakefantast.
– I går var föreningen ”Ostkakans vänner” här, 60 personer som åt isterband och ostkaka, så det är lite blandade besök.
Har du blivit så mycket smålänning än att ostkaka smakar?
– Nu var jag inte med på deras samling, jag var i Stockholm, men visst, det är gott. Betydligt lättare att ta till sig än den varma grönkålen man äter i Halland, ler hon.
Vi talar om uppdraget som landshövding i den här intervjun, om kärleken till Gotland där hon ju alltjämt har sin fasta punkt, om vem som hjälpt henne få fason på garderoben och naturligtvis om hennes randiga tröjor.
Dessa har bevars blivit hennes varumärke, det vet alla som sett henne i rollen som vänsterpartistiskt regionråd och fullmäktigepolitiker.
När hon avtackades för lång och trogen politisk tjänst på Gotland inför uppdraget som landshövding i Hallands län i juni 2020 bar samtliga partikamrater randigt.
Som sagt, vi kommer dit…
Det är Statens fastighetsverk som ser till att möblerna i residensets representationsvåning är på plats och i ordning.
…men först bakåt i tiden, till Gärdet i Stockholm där hon växte upp på 1960-talet i ett hem där samhällsintresset var stort.
Pappa var grossist, mamma arbetande inom hemsjukvården och lilla Britt-Marie, som hon sällan kallats, var hästtjej.
– Jag hade nära till stallet så hästarna blev tidigt det viktigaste i livet. Jag började rida när jag var åtta, tio år och fick sedan möjlighet att åka på ridläger i Sjonhem om somrarna.
De där sommarveckorna kom att visa vägen för resten av livet för som 17-åring flyttade hon till Gotland och började jobba på Gervide gård.
Undantaget sex år på fastlandet, 1983–1989, har Gotland varit hennes plats.
Brittis Benzler har som vänsterpartist haft diverse politiska poster på Gotland, som landshövding är hon dock opolitisk.
Så Stockholms nöjesliv lockade dig aldrig som ung tjej?
– Nej, jag har alltid velat komma ut i naturen. I Sjonhem lever jag nära den, här är det svårare. Men ibland måste jag bara ut, häromdagen kände jag ”jag måste få se vipsippor!” och då löste vi det.
Du saknar naturen, nu när du bor mitt i stan?
– Ja. Jag saknar mitt änge i Sjonhem, särskilt nu på våren. Men jag försöker komma ut så mycket det går. Jag promenerar mycket längs Vättern och upptäcker mer och mer av omgivningarna.
Hästarna, de hon ägnat sig åt i hela sitt vuxna liv, är numera förfluten tid. Många fyrbenta kamrater passerade genom åren, men för sju år sedan var det över, då flyttade de russ hon hade kvar ”hemifrån”, vilket är en förutsättning för jobbet och att kunna bo på annan ort.
Brittis Benzler är för närvarande landshövding i sitt andra län sedan hon bytt Halland mot Jönköpings län. Hon är den enda nuvarande landshövdingen som verkat i mer än ett län.
Vi sitter i representationsvåningen för den här intervjun, vilken bokats långt i förväg ty hennes dagar är fyllda av arbete. Inte minst har hon en helt ny del av landet att lära känna.
Runt om oss guldkantade möbler i en lång rad av rum. Det är Statens fastighetsverk som ansvarar för den K-märkta fastigheten, byggd i renässansstil.
Så även dess möblering, nåde den som får för sig att hotta upp möblemanget eller byta plats på några stolar.
Så är det överallt. Hon minns när hon började i Halmstad, då hade ett par fåtöljer bytt plats, Brittis var utan skuld men hon minns hur tonläget var högt.
Hur. Understår. Ni. Er! Sades kanske inte, men hon lärde sig att låta det vara som det var.
Det är alltså inte aktuellt för dig att ha några synpunkter?
– Nej, nej, det är statens lokaler och dess fastighetsverk har hand om allt. Möbler, gardiner, allt. Men i min egen bostad gör jag tack och lov som jag vill.
För så är det, hon har en privat lägenhet i huset. Den var tom när hon kom och nu möblerad med egna möbler, ett måste för att känna sig hemma och till freds.
Brittis Benzler under tiden som landshödvding i Hallands län då hon bodde på Halmstads slott.
Det var alltså i juni 2020 hon blev Gotlands första landshövding och flyttade in i Halmstads slott, invigt 1615 och beläget vid Nissan.
En annorlunda roll, så klart, för den samhällsintresserade Brittis som varit verksam inom Vänsterpartiet sedan decennier.
En på Gotland omtyckt och respekterad politiker – även av sina motståndare – som varit regionråd, nämndeordförande och gruppledare inom regionfullmäktige i över 20 år.
Det var vänsterns dåvarande partiordförande Jonas Sjöstedt som föreslog henne som landshövding.
Frågan kom lägligt i tiden, Brittis hade trappat ner efter åtta hektiska år som regionråd sedan partikollegan Saga Carlgren tagit över. Hon kände sig utvilad och sugen på något nytt.
Det var Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt som föreslog för regeringen att Brittis Benzler skulle bli ny landshövding i Hallands län.
Var det därför givet för dig att tacka ”ja”?
Hon dricker av kaffet, ser ut genom de höga fönstren, tänker sig några år bakåt i tiden.
– Inte omedelbart, jag funderade en del, vägde för och emot. Ville jag leva det livet? Och vad skulle det innebära? Men jag landade i att det var alldeles för spännande för att inte säga ”ja”.
”Ville jag leva det livet” säger du. Hur då?
– Till att börja med att inte bo i Sjonhem och därmed leva särbo-liv. Och dessutom ett helt nytt uppdrag…skulle jag klara det? Men å andra sidan gillar jag ju att lära mig nya saker.
Det gjorde hon. Klarade det. Förtroendet från regeringen (vid den tiden var Stefan Löfven socialdemokratisk statsminister) var viktigt, likaså att det privata fungerade, vilket de gjort. (”Jörgen är bra på att komma på besök” säger hon).
Brittis Benzler.
Hon minns hur nya världar öppnade sig. Inte minst kom hon ju att bo i ett slott, byggt av Kung Kristian IV på den tiden Halland var danskt. Där har Gustav II Adolf hållit överläggningar och Karl XI hållit riksdag.
Visst, i Halland finns mycket som är likt Gotland: Jordbruk, vatten, turism och inflyttning är levande frågor. Dock finns det älg i skogarna.
Bland annat minns hon sig sitta ordförande när Viltförvaltningsdelegationen hade tema älgjakt. Hon ler åt det i dag:
– Det var en massa ord jag aldrig hade hört förut. Men som jag sade, det är roligt att lära sig nya saker.
Men nu har du tagit dig an ytterligare en landshövdingsperiod, var det samma frågeställningar även inför den förfrågan?
– Ja. Det hade fungerat bra i Halland och att som 65-årig lågutbildad kvinna få detta erbjudande…det måste jag bara ta.
Jönköping med sina 146 000 invånare är beläget vid Vätterns södra spets och är i folkmängd räknat landets nionde kommun.
Hon är alltjämt ”ny på jobbet” som den 48:e landshövdingen i länet. Hon håller på att beta av länets 13 kommuner, den här dagen ska hon till Mullsjö och träffa kommunstyrelseordföranden där. Härom veckan var hon i Sävsjö, så går dagarna och veckorna.
Uppdraget är att representera och att leda myndigheten och främja länets utveckling.
Jönköping är länets motor, det är tydligt, säger hon. Där finns högskola, ett antal statliga myndigheter och logistikcentra. De aktuella frågorna är naturligtvis geografiskt betingade men också allmänna, som klimatomställning och uppbyggnad av civilförsvaret.
Det är också en bygd känd för sin frikyrklighet och sitt småföretagande, i länet huserar till exempel den omtalade Gnosjö-andan.
Länsstyrelsen i Hallands län huserar på Halmstad slott, där landshövding Brittis Benzler hade sin bostad under åren på tjänsten.
Att vara landshövding är dock väsensskilt från hennes tidigare politiska liv.
– Som politiker har man utgångspunkten ”vad vill partiet, vad vill jag?” i olika frågor, allt grundar sig i ideologi. Här är första tanken ”Vad säger lagen?”.
Ett helt annat tankesätt, alltså?
– Ja, det gäller att skifta förhållningssätt.
Du är regeringens förlängda arm in i regionen, först Löfven, nu Kristersson. Hur hanterar du det?
– Det är inga problem, det gäller att förhålla sig till folkets val. När jag sagt ”ja” till tjänsten handlar det om att arbeta för den regering som är. Det viktiga i jobbet är att vara myndighetschef men jag kan tycka att det är roligt att ha fått två regeringars förtroende.
Sommaren 1983 köpte Brittis Benzler sin första fina randiga tröja. Sedan dess har dessa blivit hennes varumärke.
Okej, låt oss nu ta oss an de randiga tröjorna. Och allt annat som fanns och finns i hennes garderob.
Brittis har aldrig varit känd som särskilt stilsäkert modelejon. Det just skrivna lär knappast vara förtal för i hennes värld har det sköna och praktiska har alltid vunnit.
Så hur kommer sig det randiga?
Jodå, hon minns:
– Det var när jag flyttade till Göteborg sommaren 1983, då köpte jag en riktigt fin, randig tröja. Den hade jag i många år och så blev det bara så, ler hon.
Att gå klädd på det viset som landshövding var knappast aktuellt, så sedan sommaren 2020 är garderoben uppdaterad. Hon har till och med klänningar, fem, sex stycken.
– Och det hade jag inte haft på mig sedan jag var tio år. Blus och kavaj ibland men aldrig klänning!
Slott, rådhus och representationsvåningar må vara fint för stunden, men som allra bäst trivs Brittis Benzler i Sjonhem på Gotland.
Det var dottern Karin som fick rycka in. Hon gick igenom moderns garderob, rensade ut, köpte nytt, gärna second hand.
Hon var hård i omdömet emellanåt: ”Klänningen är snygg men du kan inte bära upp den!”:
Brittis skrattar åt det, åt situationen, åt sig själv:
– Hon är klädintresserad och stilsäker och det var även min mor. Mitt intresse är inte lika stort och då är det väl bra att man får hjälp!
Att representera i guldkantade lokaler, hur bra är du på det?
– Jag var inte helt ovan, som BUN-ordförande var det också en del offentliga uppdrag, men i det här fallet var det lite nervöst i början. Jag var rädd att göra fel och fick fråga medarbetare om råd.
Nu har hon växt in i det, säger hon. Och vad gäller klädseln är det inte svårare än att inse att man klär sig för vad varje tillfälle kräver. Sunt förnuft, helt enkelt.
DU&JAG, Brittis Benzler.
När vi går ut för att ta bilder har solen gått upp över taken, klockan är nio på morgonen, skolelever är på väg till Per Brahe-gymnasiet ett kvarter bort, det tidigare läroverket med anor från 1670-talet.
Det här är hennes plats nu, Brittis som fortsatt vara just den vanliga Brittis, trots att hennes värv stundom alltså kräver klänning.
Förordnandet räcker till dess hon fyller 69 och hon ser fram mot sina arbetsdagar, samhällsintresset överskuggar det mesta.
Så ofta som möjligt kommer maken Jörgen på besök, Brittis själv är emellanåt på Gotland. Hon pusslar för att kunna åka kollektivt, egen bil är inget alternativ.
– Jag tycker inte om att köra på fastlandet, det är så många av- och påfarter och sådant, jag åker hellre tåg och buss.
Brittis Benzler använder inte residensets huvudingång till vardags. Faktum är att hon gjorde det för endast andra gången då GT/Helagotland var på besök.
När vi säger tack och hej släpps hon in genom den stora huvudentrén som vetter mot Skolgatan, Rådhusparken och Vättern.
Det är i sanning inte vanligt:
– Jag går alltid bakvägen annars. Jag tror det bara är andra gången jag går in här, första gången var tillsammans med civilministern när jag presenterades för media.