Den förmiddag vi stämmer träff för en intervju blåser det kallt och regnar, men på eftermiddagen ska det vända och bli soligt. Därför byter vi intervjutid och Matilda tänker snabbt om och frågar om jag i så fall kan tänka mig att agera domare. Hon vill nämligen ha ett par till smaklökar för att avgöra vilket ramslöksrecept som är bäst inför den kick-off som ska ske med årets grönsaksprenumeranter.
Det var förra året som hon drog igång verksamheten på gården i relativt blygsam skala. Då var det en handfull hushåll hon odlade till. I år är det 20.
– Tanken är att utöka successivt, målet är omkring 50 för då följer det min affärsplan, säger hon och rättar till kepsen. Hon tar fart och skjuter med kraft framför sig den överfulla skottkärran. Innan det är dags för soppa ska vi utfodra gårdens grisar med ogräsrens som tack för att de bökar upp markerna intill gården. I år odlar Matilda, med stor hjälp av maken Lars, ett hundratal olika sorters grönsaker.
– Jag tror att mina kunder köper mer än bara grönsaker, de blir del av en hel upplevelse. Lite som att odla själv fast slippa göra jobbet. Bland annat delar jag varje vecka med mig bilder och information på vår slutna Facebook-sida.
Grisarna bökar i det varma solskenet och grymtar uppskattande när Matilda kliver in i hagen och kliar dem på ryggen. Mellan träden glittrar havet nere i Tjälderviken och solen silas genom trädkronor och randar marken mellan björkarna. Det känns som att tiden saktar ner en smula, som besökare sänker man axlarna och ett lugn infinner sig.
– På ett sätt är det här kanske som att gå tillbaka i tiden, men samtidigt är det en kombination med att gå framåt i tiden som jag tror tilltalar den stressade nutidsmänniskan, säger Matilda med övertygelse.
Väl uppe vid gården igen hänger hon av sig kepsen i hallen och innan vi går in i köket visar hon med stolthet upp de inramade porträtten på Adolf och Alma, hennes släktingar som 1912 lät uppföra gården. Det är tydligt att här lever familjemedlemmarna nära varandra, kopplingen till forna släktingar finns ständigt närvarande och i gården intill bor Matildas föräldrar. De tre barnen, Love, Elis och Vila som är i åldrarna 2,5 - 7 år, har inte bara mormor och morfar inom gångavstånd, här finns lamm, höns och grisar att klappa. Och, inte minst, fri tillgång på grönsaker.
– Barnen vet vad som går att äta och går ut och knaprar i sig det som de tycker är gott! säger Matilda och fortsätter med visst allvar i rösten:
– Det kanske låter pretentiöst, men det är en del av min "mission", att få barn att våga äta mer grönsaker. Det är spännande att väcka barnens intresse!
De olika soppkandidaterna är nu rykande varma och klara och juryn bestående av mig, Lars och Matilda tar uppgiften på största allvar. Vi smakar och sörplar och funderar. När vi till slut avslöjar vårt val visar det sig att vi är helt eniga: ramslökssoppan som innehåller rå och inte kokt potatis är klart bäst. Både till smak och konsistens.
– Grönsaker fascinerar mig, utbrister Matilda och ger plötsligt en målande beskrivning av rotselleri.
– I affären ligger den som en ful, putsad klump, men för mig är den bland de snyggaste i grönsakslandet. De är de första frön jag sår redan i januari. Först kommer det upp några ynkliga krakar, men sedan när man skördar dem på hösten så står de där i givakt. Så ståtliga!
Matilda är utbildad matematik- och spansklärare på gymnasienivå, men det var när familjen bodde i Dalarna och hade möjlighet att odla som odlingsintresset började gro. Det ena ledde till det andra och det var när hon kom i kontakt med konceptet Community-supported agriculture, där odlare och kunder delar på både skörd och risk, som odlandet sköt fart.
I år har våren varit kall så Matilda har fått meddela sina kunder att det en veckas förskjutning av majleveransen, men att de självklart får sina 22 kassar totalt ändå mellan maj och oktober.
Rent praktiskt går det till så att kunderna hämtar sin ranson vid vissa platser under vissa tider. Förra året levererades grönsakerna i lådor, vackert arrangerade "som tavlor" som Matilda uttrycker det. Fast det har visat sig vara ganska opraktiskt så i år blir det papperskassar istället, där det finns en liten storlek för en person och en större som räcker för en familj.
På frågan om vad det är som sporrar henne kommer svaret snabbt:
– Det är att jag hela tiden får feedback från mina kunder. Och så tror jag att jag har det i generna, att odla. Jag tycker i alla fall om att tänka att det är så, säger hon och skrattar.
Under våren har hon pluggat en kurs om småskalig, ekologisk odling på halvfart vid Färnebo folkhögskola och funderar på att i framtiden certifiera sig för ekologisk odling även om hennes kunder faktiskt tillfälligt avrått henne. De säger att de ju känner och litar på henne och att det därför är onödigt med all pappersexercis och det jobb som det faktiskt innebär för att bli certifierad.
– Relationen skapar en trygghet, de vet att jag odlar enligt ekologiska och hållbara principer, säger Matilda och fortsätter:
– Jag har odlat professionellt i ett år nu och är verkligen en nybörjare. Jag gör mitt bästa och lär mig hela tiden. Det är spännande att få kasta mig in den här helt nya världen. Jag har en otrolig respekt och känner stor ödmjukhet mot gotländska grönsaksodlare, men ingen behöver känna att jag är en konkurrent eftersom jag är så småskalig.
Arbetet är hårt med tunga lyft och mycket slit, så vad är trots allt det bästa med småskalig odling?
– Det är att få jobba med kroppen. Att planera, räkna och vara ute mycket, men även det sociala. Att inspirera folk att äta mer grönsaker!