År 1998 invigdes Krukmakarens hus i Visby. Sedan dess har Frälsningsarméns verksamhet i lokalerna vuxit och förändrats. På lördag firas 20-årsjubileumet med inbjudna gäster, musik och mingel.
– Jag har länge haft en dröm att skapa en plats där människor kan hitta trygghet och få växa och blomma ut. Vi ska fira att den visionen har blivit verklighet, säger Ann-Christine Karlsten, verksamhetschef för Krukmakarens Hus, som är Frälsningsarméns omsorgs- och rehabiliteringsarbete.
Hon har varit med sedan starten 1998. Genom åren har Krukmakarens hus och Ann-Christine Karlsten testat sig fram med olika aktiviteter och hjälpinsatser. Men det var först efter en sjukskrivning för utmattningssyndrom som hon beslutade att ha inriktning på de som står allra längst bort från arbetsmarknaden.
– Då bestämde jag mig för att när jag kommer tillbaka på banan ska jag bli en röst åt de som inte klarar av att ha en egen. Det var och är en av mina största drivkrafter, säger hon.
I dag har Krukmakarens hus två rehabiliteringsprogram: ”Hela livet” och ”Hela du”, som funnits i några år. Den förstnämnda syftar till att hjälpa människor tillbaka till arbetsmarknaden, och den sistnämnda är ett skräddarsytt program för individens personliga utveckling. Åsa Bergström är en av de första som deltog i ”Hela du”, och berättar att det gav resultat.
– Jag var helt under isen när jag kom hit. Jag hade en djup depression och satt mest hemma. Det var helt avgörande att få komma hit och vistas i en social miljö och jag kände att det spelade roll att jag var här. När jag tänker på Krukmakarens hus tänker jag att det känns som att jag har blivit buren av någon när jag själv inte förmådde någonting, säger hon.
Josefine Thomsson kom till Krukmakarens hus för omkring fem år sedan, och har deltagit i "Hela Livet" och haft arbetspraktik. Då hade hon varit långtidssjukskriven. I dag har hon börjat arbeta halvtid.
– Jag har fått lära mig att man är värdefull och har betydelse i samhället. Här får man växa i lugn takt, för det finns ingen quick fix, säger hon.
En annan kvinna, som vill vara anonym, beskriver även hon hur rehabiliteringen hjälpt henne ut i samhället.
– När jag kom hit för tio år sedan hade jag ingenting, jag var så långt ifrån samhället man kan komma. Jag hade aldrig haft ett jobb och hade inget självförtroende. Jag har fått en tro på mig själv, och det betyder allt, säger hon.