SMA Mineral vill utöka kalkbrytningen utanför Klintehamn. Brytområdet är tänkt att omfatta 109 hektar och en total mängd om 30 miljoner ton kalksten. Ärendet ska beslutas i Mark- och miljödomstolen i september och idag ska regionstyrelsen diskutera vilket yttrande man ska lämna till domstolen. En fråga som känts solklar för Klintehamnsborna, men där man nu tvivlar på sina politikers faktiska mod att sätta ner foten.
Under hösten, inför valet, hölls debatt i Klintehamn där täktverksamhet i Klintebys var huvudfrågan.
– Då var alla partier ganska tydliga, förutom Liberalerna, att det här är inte bra för klintetrakten. Men när man kommer upp på högra nivå blir det nja, och ingen som vågar säga nej, säger Emilia Lindkvist.
Hon är ordförande i Klintetraktens framtid, som i slutet av maj tog beslutet att officiellt vara emot brottet.
– Vi börjar få grepp om vad det är som väntar och kände att det var dags att dra i bromsen från vårt håll. Väldigt mycket för att det går i klinch med "Program Klintehamn 2030" som vi jobbat med. Och så kommer det här som en stor kalktransport och kör över alla blå och gröna värden, säger hon.
Miljö- och byggnämnden tog den 22 maj ett oenigt beslut att frångå samhällsbyggnadsförvaltningens förslag till yttrande i frågan. Förvaltningen ville avstyrka ansökan i sin helhet, då "täktverksamheten inte är förenlig med syftet för Program Klintehamn 2030". Men nämnden ändrade förslaget till att säga delvis nej, men ändå reservera sig för ett ja. Man påtalar förvisso att ansökan inte är förenlig med programmet men man ger inget tydligt nej, utan förslag till villkor och krav för brytningen, om den skulle godkännas.
– Det som är mest frustrerande, är att de är så flata i sitt ställningstagande. Ta ställning! Vi begär inte att de måste säga nej, även om vi vill det, men att de ska ta ställning, säger Niklas Mickelin, ansvarig för arbetsgruppen kalk- och hamn i Klintetraktens framtid.
Kalkstenen är tänkt att köras med lastbil från brottet till hamnen. Och med lastbilar så tätt som var tredje minut blir kalkindustrin med damm och buller påtagligt närvarande i samhället.
– Allt som finns här, det som vi valt att leva vid, med närheten till havet – det kommer ju inte finnas kvar. Då får du ta dig åt annat håll, för till hamnen vill du inte cykla ner. Och Warfsholm som vi kämpat för, ska vi besudla det också med ett vitt damm? säger Emilia Lindkvist.
– Men även ur samhällssynpunkt. Folk kommer försvinna här ifrån. Vem vill flytta till ett ställe med nyetablerad storskalig kalkbrytning, säger Niklas Mickelin.