Förra veckan uppmättes den kallaste temperaturen sedan slutet av 1990-talet när Naimakka i nordligaste Norrland hade minus 42,8 grader. Gotland har inte nått samma temperaturer, men kylan biter i – och ser ut att stanna. Något som märks hos de yrkesgrupper som arbetar utomhus.
På Wisbygymnasiet fortsätter arbetet med restaureringen av det gamla F-huset. Nybergs Entreprenad, som svarar för bygget, kämpar på i minusgrader. Kallast är det uppe på taket och i källaren.
– Det är jädrigt kallt. Speciellt nu när vi håller på med en kall betongstomme som kyler ner ännu mer, säger lagbas Peter Lennartsson.
De har just nu fullt sjå med takarbetet. En 20 meter hög ställning skyddar dem från att få snö på sig, men minusgraderna går inte att värja sig från. F-husets kortsida är helt öppen och byggarna kämpar i kylan för att regla upp ytterväggen.
– Det är inte en dans på rosor, om man säger så. Men det är bättre än när det regnar. När man blir våt fryser man ännu mer, fortsätter Peter Lennartsson.
På grund av de låga temperaturerna tar allt arbete längre tid.
– Det är som att skriva på en dator med handskar. Man blir klumpigare, förklarar Peter Lennartsson.
Företaget är skyldiga att bistå med skydd mot kyla, så byggarna är klädda från topp till tå med allt från underställ till vinterhandskar. Ändå sätter kölden sina spår.
– Det är inte många som klarar sig till pensionsålder, det är bara en av tio. Kylan är en av sakerna som sliter på kroppen, säger Peter Lennartsson.
Även maskinerna märker av de dalande temperaturerna.
– Oftast funkar alla maskiner. Men mycket är batteridrivet, och när det är kallt tar de slut snabbare. Då är det bara att byta oftare, säger han.
Peter har arbetat inom byggsektorn i nära 30 år och har uthärdat en och annan vinterdag.
– En dag var jag ute och göt i 20 minus. Då frös till och med betongen, berättar han.
En annan person som har lång erfarenhet av arbete i snö och kyla är Leif Lilja, som är lagbas för renhållningen i innerstan och skottningen av trappor.
– Jag försöker planera så att jag rör mig och går mycket, då går det bra, säger han.
Sedan 1977 har Leif hållit innerstan ren och fri från snö.
– Det har gått framåt. I dag har mitt fordon i alla fall hytt, så var det inte förr, säger han.
Men någon snöfantast har han inte blivit under alla år. Ibland tycker Leif att arbetet känns lite meningslöst. Som när han har skottat, sedan kommer det en ny snöskur och en timme senare syns inte ett spår av hans tidigare slit.
– Då känner man lite att ”vad är det här”, säger han.
Men arbetet måste fortsätta. Snön måste skottas, byggen måste bli klara och posten måste delas ut. Med sin moped förser brevbäraren Håkan Sandström Visbyborna med post. Klädd i två jackor, tjocka handskar och hjälm åker han runt, utan tak över huvudet, på vägarna i minusgrader.
– Kinderna är värst. De blir så kalla i vinddraget, säger han.
I tre timmar per dag sitter han på mopeden.
– Man kan inte röra sig så mycket. Ibland får jag ställa mig upp för att få igång cirkulationen, säger Håkan Sandström.
Jobbigast är att köra i drivsnö. Då kan den bakhjulsdrivna mopeden stå och sparra. Men Håkan är ändå positiv.
– Man jobbar snabbare i kylan för man vill ju bli klar, skrattar han.