Det råder en speciell aura kring textilfabriken Vamlingbolaget. Tygkvalitéer, färger, mönster, snitt, allt är omisskännligt och mycket har hängt med från föregångaren Mah-Jongs tid. Den glatt vajande vimpeln utanför det tidigare mejeriet i Vamlingbo har blivit en symbol för bygden, uppskattad både av fastboende och sommargäster. Nu kämpar företaget för sin överlevnad.
Kristina Torsson startade rörelsen i början av 1980-talet och är styrelseordförande i bolaget. Hennes man poeten och arkitekten Björner Torsson är vd.
– Vi är egentligen pensionärer och behöver inte ta ut lön från företaget, säger Kristina Torsson.
Men lönekostnaderna har ändå blivit högre än vad omsättningen bär. Hösten 2017 sades två personer upp och i år har hela personalstyrkan sagts upp; den sista anställningen upphör i slutet av september, som situationen ser ut just nu.
Enligt Kristina Torsson var det utvecklingen i höstas som framtvingade uppsägningarna. En av försäljningskanalerna är en butik på Åsögatan på Södermalm i Stockholm, placerad i ett eget bolag och delägd av Kristina Torsson.
– Där dök försäljningen. Stora konfektionsföretag har också haft problem. Det talas mycket om en övergång till näthandel. Vi för vår del har haft en ökning av postorderhandeln, men den motsvarar inte alls nedgången i butikens försäljning, säger Kristina Torsson.
– Det går inte att bara fortsätta att ha en butik i Stockholm i dyrt läge när kunderna blir allt färre. Nu har vi beslutat att stänga den i slutet av sommaren. Då har vi inte underlag för arbete till sex anställda. Det är främst därför vi har varit tvungna att säga upp personal.
Vamlingbolaget har skatteskulder.
– Vi betar av dem nu, månad för månad, men det är drygt, säger Kristina Torsson.
Inne i textilfabriken är stämningen tryckt. Flera av de anställda har arbetat lång tid i företaget och någon av dem har upplevt en tidigare djup svacka. Skräddaren Christina Eriksson har sytt kläder på bolaget i sex års tid, men har nu bara två månader kvar.
– Jag handlade Mah-Jong-kläder redan som högstadieelev i Stockholm. Just nu känns det som om jag sålt smöret och tappat pengarna, i och med att jag flyttade till Vamlingbo och nära jobbet för bara något år sedan, säger hon.
Företaget har kollektivavtal med IF metall. Viss hjälp får de anställda genom facket av en coach som kommer att besöka dem och diskutera framtiden.
Kristina Torsson har inte gett upp. Hon tycker det ser ljusare ut nu jämfört med för bara ett par månader sedan:
– Nu kommer sommaren. Sommarbutiken har redan haft många kunder. Allt handlar om att få ett bokslut med plussiffror.
Hon tycker det är viktigt med småföretag på landsbygden, med design, med hållbara kläder, med kvinnors chans till arbete och uttrycksmöjligheter. Hon berättar om sin glädje över spirande ambitioner för ullspinning på Gotland och om den kommande utställningen ”Humlan flyger” om design- och tillverkande företag på Gotlands konstmuseum, där Vamlingbolaget är representerat.
– Bevis på att jag tror på en framtid är att vi har beställt nya tyger till höstens kollektion från vår tryckare i Turkiet.
Till viss del ska den sys upp i Vamlingbo. Framöver kommer en del av tillverkningen att ske i Estland. Ökad satsning på sociala medier, samarbete med andra och en föryngring av bolagets koncept med en ny ledning är andra förändringar som Kristina Torsson vill genomföra.