Det är den sista onsdagen i mars och krögaren Henrik "Henke" Fredmark har precis blivit inringd till jobbet av en kollega.
– Jag trodde att jag jobbade kväll, säger han stressat när han kommer inspringande på restaurang Bolaget, iklädd flipflops.
Det är inte någon ovanlig syn. Tio månader om året kan gotlänningarna se honom strosa runt i sina flipflops på Visbys gator. Med sitt långa, solblekta hår och stora leende har han blivit ett välbekant ansikte för många.
– Att flytta hit är det bästa jag har gjort, man kan inte ha det bättre. Jag kan inte tänka mig att bo någon annanstans, säger han.
Henrik "Henke" Fredmark föddes i lilla orten Mölnbo drygt sex mil utanför Stockholm. Han är dock "gjord" på Gotland – på hotell Solhem rättare sagt.
– Mina föräldrar firade midsommar här och det stämmer ganska bra in på min födelsedag den 19 mars, säger han och skrattar.
I början av 90-talet var Henke Fredmark med och öppnade restaurang Friheten på Wisby hotell, sedan drev han baren på Wallérs i tio år. Efter en avstickare i Nordnorge, där han drev hotell och späckhuggarsafari, kom han tillbaka till Visby år 2006, när Systembolaget slog igen i innerstan.
– Johan Strömberg och hans fru ville öppna butik i deras gamla lokaler och frågade därför mig om jag ville driva en restaurang här, berättar Henke Fredmark.
Efter att ha fladdrat runt i världen, som han beskriver det, i 20 år valde han att bosätta sig på ön på heltid. Ett beslut han aldrig har ångrat. I dag äger han en av Gotlands populäraste restauranger och med sitt solläge har Bolagets uteservering blivit ett tydligt vårtecken i Visby.
– Det är fantastiskt, man bara längtar efter det, säger han.
Men trots framgångsrika somrar är det lågsäsongen som Henke Fredmark vurmar för.
– Jag vill att restaurangen ska kännas personlig och snäll. Det roligaste är kontakten med gästerna. Därför är den här tiden på året roligast, när man har mer tid för de som kommer hit. På sommaren är det mer som en fabrik, säger han.
Alla som har arbetat på restaurang vet att det ofta innebär högt tempo, sena nätter och hög ljudvolym. Något som skulle kunna ge vem som helst lite huvudvärk. I Henrik Fredmarks fall har det dock varit mycket värre än så. I över 30 år har han lidit av en extrem, oförklarlig huvudvärk som i sin tur lett till kräkningar.
– Ena dagen sa läkarna att det var migrän, andra dagen hortons sjukdom, tredje dagen var det en blandning av hortons och migrän. Jag har provat alla mediciner som finns, berättar han.
Som 17-åring fick Henke Fredmark sluta med alla fysiska aktiviteter.
– Tog jag ut mig låg jag och kräktes efteråt. Att jag fick sluta med idrott är min största sorg i livet, säger han och fortsätter:
– Jag tuppade av överallt också, folk har trott att jag hållit på att dö.
För åtta år sedan spenderade Henke Fredmark nästan 200 nätter på akuten, där han fick morfin för att kunna sova. Till slut blev han remitterad till en smärtklinik i Huddinge, där de först inte kunde hitta något. Men tack vare en envis överläkare, som gick igenom alla hans journaler, hittade de till slut en gammal röntgenbild som visade en 15 centimeter lång cysta precis intill ryggraden som påverkade ryggmärgen.
– Jag har antagligen haft den i 30 år så den hade hunnit trassla in sig ordentligt i nerverna, berättar han.
När det blev dags för operation månaden därpå kunde läkarna därför inte operera bort cystan, utan de fick plombera den.
– Efter operationen fick jag den värsta sortens hjärnhinneinflammation. Det är tre veckor där som jag inte har något minne från, läkarna visste inte om jag skulle klara mig.
Det gjorde han. Än en gång repade han sig – men snart var han sämre igen. På grund av ett överskott av hjärnvätska tappade han synen. Läkarna opererade därför in en shunt i huvudet på honom, som tog bort överskottet av hjärnvätska.
Efter ett år av operationer och bakslag kunde han därefter sakta men säkert ta sig tillbaka till livet.
– I dag mår jag bra. Jag har lyckats fylla 50 år och har inte fått någon 50-årskris än.
Att Henke Fredmark är en envis optimist är ingen överdrift. Trots sjukdomen har han aldrig sjukskrivit sig någon längre tid.
– Jag bestämde mig tidigt för att aldrig låta huvudvärken styra mitt liv. Man får aldrig låta sjukdomen ta över.
Dessutom har han ju alltid haft det alldeles för roligt för att kunna sluta.
– Jag älskar mitt jobb och jag älskar Gotland, jag är en sann Gotlandsambassadör. Var jag än är i världen gör jag reklam för Gotland. Nästa år kommer det kanske hit två indier från Himalaya och jobbar hos oss.
Men den historien, och den om när han höll på att bränna ner sitt hus, och när han förstörde två mobiler på fyra dagar, och när han blev tagen för att vara uteliggare på sin egen restaurang, får vi ta en annan gång... För nu måste Henke Fredmark jobba.