– Det var en självklarhet att jag skulle bli bonde, jag har aldrig gjort något annat, berättar Josef Lindström, som är född och uppvuxen vid Glose gård.
Josef och Emme Lindström driver gården Glose i Gammelgarn tillsammans. Gården köptes av Josefs mormor och morfar, och därefter tog Josefs föräldrar över. Trots att Josef Lindström bara är 30 år, har han hunnit arrendera Glose i 15 år, sedan han gick på Naturbruksgymnasiet. Han köpte gården tillsammans med sin bror Alrik Lindström, men efter några år köptes Alrik ut.
– Brorsan köpte en egen gård alldeles i närheten, och vi arrenderar hans mark.
Generationsväxlingen har varit en förhållandevis smärtfri process, berättar han.
– Själva processen har gått bra, men det är ju så stora pengar i ett lantbruksföretag. Förutsättningen för att vi skulle få lån var att vi var två från början. Jag och brorsan deltog i en kurs som LRF anordnade om generationsskifte, där vi bland annat fick juridisk hjälp.
Gårdens marker ligger både i Gammelgarn och Anga, där Emme och Josef Lindström odlar vall och korn, och förutom får har de hästar, höns och tre hundar.
– Fåren är delvis renrasiga finull och resten är en köttras. Vi har börjat korsa in Dorper som är en relativt ny ras i Sverige. Jag är intresserad av att ta vara på ullen, därför känns det väldigt privilegierat att vi både har tvätteri och spinneri på Gotland, berättar Emme Lindström.
Paret träffades genom LRF ungdom på Gotland. Emme Lindström kommer från Örebro där hon gått Naturbruksgymnasiet, och flyttade till Gotland för drygt fem år sedan. I slutet av förra året utökades familjen med lilla Tore, tio månader.
– Jag sommarjobbade på en mjölkgård när jag var 13 år, sen var jag fast och valde att gå en lantbruksskola på gymnasiet, berättar Emme Lindström.
Att arbeta som par sida vid sida, är inga som helst problem, berättar de.
– Det är jättefint att få vara tillsammans så här mycket som par, bättre kan man inte ha det när man har småbarn. Tore åker ofta med i traktorn, han är hellre där än vad han är inne, berättar Josef med ett leende.
– Jag tar hand om djuren, och Josef tar hand om det tyngre arbetet. Jag tycker att det är så kul att pyssla om djuren, fortsätter Emme.
Den höga medelåldern bland gotländska lantbrukare är ett bekymmer, medger paret.
– Om man ser tio år framåt, tror jag inte att det finns så många yngre i det här yrket. Det är många som är runt 60 år, och jag tror tyvärr att landskapet kommer att växa igen. Det äldre gardet är ett speciellt släkte, och bryr sig inte så mycket om motgångar. Yngre prioriterar kanske ledighet lite mer, funderar Josef Lindström och fortsätter:
– Det finns ju tyvärr inga pengar i lantbruk, tråkigt nog. Man måste tycka att det är roligt, och vara beredd att lägga ner mängder av arbete ideellt, men vi har aldrig någonsin ångrat vårt val.
Det senaste året har precis som för Sveriges alla bönder, varit en prövning medger de.
– Även om vi inte mår dåligt själva, så ser man kollegorna runt omkring, hur de mår. Det här är ju bara början på den stora cirkusen, det är inte förrän vi är framme i februari – mars som man ser hur det blir, då blir det nog katastrof. Vi har nästan bara vall i växtföljden, och det var ju ett smart drag ett sånt här år. Vi är väldigt förskonade, eftersom vi har jobb vid sidan av, berättar Josef.
Deras mål är att vara självförsörjande, och att en ska kunna jobba heltid med gården. De vill satsa på köttdjur i en framtid, och kunna sälja sitt eget kött i en liten köttbod, berättar de.
– Vår femårsplan är att vi förädlar det vi producerar, då kan man få ut ett mervärde på det man håller på med, förklarar Josef.
För att få tillgång till den senaste tekniken vad gäller jordbruksmaskiner, hyr paret in tjänster av en maskinstation.
– De som kör har så nya och uppdaterade maskiner, då vet man dessutom vad det kostar och det är jätteskönt. För oss är det bäst, då är man av med problemet om något går sönder, det frestar så på nerverna.
Någon semester har de svårt att ta ut, men ibland sliter de sig från gården för att hälsa på Emmes föräldrar på fastlandet.
– Eftersom man jobbar åt sig själv och tar hand om gården, är det inte så lockande att åka iväg och göra ingenting, men som tur är har vi vår otroligt duktige dräng Albin Berglind, som hjälper oss på sommaren. Och så har vi Josefs mamma och bror som bor i närheten, berättar Emme Lindström.
Vad ni gör på fritiden, känns ju som en rätt onödig fråga då?
– Nja, vi försöker ta ett restaurangbesök lite då och då här i närheten, så mat är verkligen ett intresse. En liten avstickare i vardagen som är fin, avslutar Josef Lindström.